Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Merkel klarade inte uppdraget

Foto: Odd Andersen/AFP

Att få med liberaler och miljöpartister på ett gemensamt projekt gick inte. Tyskland står utan regering.

Så här var det inte tänkt. Europa hade andats ut, de populistiska utmaningarna hade slagits tillbaka i Nederländerna och Frankrike, dubbelsmällen från Brexit och Trump gick att överleva. Och visst skulle Angela Merkel, denna stabilitetens garant, enkelt glida mot en ny valseger i Tyskland.

Plötsligt är det tyskarna som inte har någon regering, och svårt att hitta en.

Ödesmättade spådomar hörs, men man bör hejda sig lite. Weimarrepubliken har inte återupplivats. Populisterna är inte på väg att ta över.

För i september gick det riktigt dåligt för Merkels kristdemokratiska CDU, trots landets urstarka ekonomi och hennes personliga popularitet. Även partnern i den stora koalitionen, socialdemokratiska SPD, led ett svidande nederlag och vägrade ställa upp igen. Den enda kombination som skulle ge majoritet i förbundsdagen var om Merkel tog hjälp av både liberala FDP och miljöpartiet De gröna. Och de två både avskyr varandras politik och konkurrerar om samma medelklassgrupper. Natten mot måndagen bröt samtalen ihop.

Kruxet är att tyskarna inte har röstat för en stabil regering. Och de gör det inte även om de får en ny chans, enligt opinionsmätningarna.

Vad väljarna gjorde var att rata den stora koalitionen. Blocköverskridande samarbete må vara omhuldat i många läger, men CDU och SPD blev för lika, för tråkiga. De blockerade varandra. Merkel är inte direkt någon äventyrare heller, förutom en gång: flyktingkrisen 2015. Från början hyllades hon för sitt ”vi klarar det”, men snart kom rekylen. Trots att regeringen stramade åt asylpolitiken hade invandringsmotståndarna i AFD fått en skjuts, och nu stökar de till alla maktekvationer.

Det finns risker i Merkels koalitioner. FDP åkte ur förbundsdagen 2013, efter att knappt ha fått igenom ett enda förslag på fyra år. SPD nådde 2017 sitt sämsta resultat sedan kriget, men kunde inte skylla på utebliven generositet. Tvärtom anammade Merkel åtskilligt av socialdemokraternas valprogram. Erfarenheterna var helt olika. FDP tänkte i alla fall inte lägga sig en gång till.

Småpartiernas utgångspunkt var att maximera sina vinster. Och det kan inte båda göra i skatte-, energi-, EU- eller flyktingpolitiken när de heter FDP och De gröna. Det är lätt att ge liberalerna skulden för sammanbrottet, men De gröna ställde ultimatum om återupptagen familjeåterförening.

Här fanns inget gemensamt projekt. Kompromisser mellan oförenliga mål är svåra att sluta.

Bitterhet och förvirring råder. Ingen koalition är möjlig, nyval riskerar att få samma utgång. En minoritetsregering, då? Sådant har Tyskland inte hållit på med. Författningen gör det knivigt, och avsikten med den var att skapa stabilitet i stället för det 30-talskaos som förde Hitler till makten. Fast omöjligt är det inte. I princip skulle Merkel kunna fortsätta som förbundskansler och klara sig fram med hoppande majoriteter.

Alldeles lugnande är det inte. Även de som har beklagat sig över ett alltför mäktigt Tyskland torde oroas om en trygg punkt i tillvaron försvinner. Om politisk oreda blir långvarig finns alltid risken att ekonomin drabbas, med följder för resten av EU.

Ironiskt nog har Frankrike, efter åratal av stagnation, en energisk president Macron som vill reformera både hemma och i EU. Ska alla planer gå i stöpet? Ödesmättade spådomar hörs, men man bör hejda sig lite. Weimarrepubliken har inte återupplivats. Populisterna är inte på väg att ta över. Och Merkels och tyskarnas entusiasm för Macrons variant av Europafederalism var begränsad redan förut.

Ska EU ta sig framåt behöver Tyskland och Frankrike gå i takt. Det finns onekligen saker att ta tag i, från banksystemet till Brexit. Tyskarna måste ägna sig lite åt sig själva just nu, vilket kan skapa frustration. Merkel vacklar, ovissheten har ökat. Men det är för tidigt för domedagsstämning.

Läs mer: Politisk enighet som riskprojekt

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.