Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Hanne Kjöller: Ett ovärdigt slut

Ingrid Elisabeth McCabe gick bort den 17 september.
Ingrid Elisabeth McCabe gick bort den 17 september. Foto: Privat

Av jord är du kommen, men jord skall du inte åter bli. I alla fall inte om du kistbegravs i Stockholm.

Den 17 september i år avled Ingrid Elisabeth McCabe. Då hade det gått mindre än en månad sedan besöket på vårdcentralen och det omskakande cancerbeskedet.

Begravningen hade redan ägt rum när en faktura trillade ned hos maken Alan McCabe. Den var ställd till dödsboet, beloppet var på 787 kronor och avsändaren var Karolinska sjukhusets universitetslaboratorium. På specifikationen stod det: ”Balsameringstjänst”.

Ett följebrev fanns bifogat. Där fanns ingen hälsningsfras, ingen första mening där bortgången beklagas. Brevet inleds i stället så här:

”Enligt fastställd rutin i Stockholms läns landsting utförs balsamering sedan 2012 på alla avlidna efter 10 dagar. Balsamering av den avlidne sker i enlighet med Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 1996:29 och vårdavgiftsbeslut i Landstinget.”

Det finns inget namn under brevet. Det avslutas i stället med:

”Med vänlig hälsning

Karolinska Universitetssjukhuset

Stockholms läns landsting.”

Det var så Ingrids make fick veta att hans älskade hustru hade balsamerats.

Alan McCabe kan inte hålla tillbaka tårarna när han talar om hur hustruns kropp har skändats. Att han själv förväntas betala för den skändning han varken beställt eller informerats om gör myndighetsövergreppet än mer brutalt.

Men lagar är lagar och regler är regler. Av följebrevet från Karolinska ges intrycket att Socialstyrelsen kräver balsamering. Men är det sant?

Låt oss titta på vad som faktiskt står. I elfte kapitlet i de föreskrifter som Karolinska hänvisar till finns ett avsnitt om balsamering. Där hänvisas till 24 § i Lag (1995:832) om obduktion. Där anges att ”kroppen efter en avliden får balsameras om det av sanitära skäl är nödvändigt för att kroppen skall kunna bevaras till dess kremering sker eller gravsättning sker eller om den skall tas i anspråk för anatomisk dissektion”.

Och när föreligger då dessa sanitära skäl? I Stockholm lyder svaret i princip: alltid. Och i resten av Sverige: aldrig. Cirka 80 procent av alla som avlider i Stockholm blir balsamerade. I resten av landet ligger siffran på 2 procent. Och dessa 2 procent handlar uteslutande om människor som ska gravsättas i andra länder och om flygbolagens krav på balsamering före transport. Det berättar Ulf Lernéus, förbundsdirektör vid Sveriges begravningsbyråers förbund.

Det långa intervallet mellan dödsfall och begravning som tidigare utmärkte Stockholm är numera ett minne blott. En maxgräns på en månad infördes 2012. I dag kommer stockholmaren i jorden i snitt 24 dagar efter dödsfallet. Motsvarande siffra för resten av landet är 19 dagar. Att Stockholms läns landsting fattade ett verkställighetsbeslut om tvångsbalsamering samma år som den nya regeln om snabb jordfästning började gälla ter sig obegripligt.

Även patologer ställer sig frågande inför det som sker i Stockholm. Peter Krantz, docent och rättsläkare i Lund, menar att ingreppet är helt poänglöst. På tio dagar har det i stort sett inte hänt någonting alls med kroppen. På hans klinik kan avlidna ligga en månad i kylen. Formalinet, som används i Stockholm, är cancerframkallande och kommer av arbetsmiljöskäl inte över tröskeln i Lund. När de måste balsamera används i stället sprit för att skydda anställda och miljö.

En balsamerad kropp förmultnar inte. Vid våra svenska syrefattiga djupjordsbegravningar sker i stället en urlakning av formalinet. I stället för att brytas ned rinner det ut i grundvattnet, berättar Peter Krantz.

Vid kremering, som är det vanligaste sättet att ta hand om döda i Sverige, ska dock ingen miljöpåverkan ske.

Poänglöst, onaturligt och vid jordbegravningar möjligen miljöfarligt. Men är det lagligt?

Socialstyrelsen anger inga tidsgränser för när en död kropp blir en sanitär olägenhet. Däremot klargörs i obduktionslagen att ”kroppen ska förvaras så att behov av balsamering av sanitära skäl undviks”. Man kan alltså inte balsamera människor på löpande band i stället för att skaffa sig tillräckligt med kylrum. Ändå tycks antalet bårhus ha utgjort ett argument när frågan prövades av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

En begravningsentreprenör gjorde 2012 en anmälan där han pekade på att tvångsbalsameringen sker utan att anhöriga informeras och att ingreppet är oetiskt, onödigt och i strid mot paragraf 2d i hälso- och sjukvårdslagen. Ivo friar landstinget efter att ha tagit del av dess yttrande om hur obemannade bårhus successivt har stängts sedan 1991. År 2008, skriver landstinget, fanns 14 bårhus i Stockholm. I dag finns 6.

Men mot de stängda bårhusen har Ivo ingenting att invända. Ivo finner i det hela ingenting som ”strider mot gällande bestämmelser”. Inte heller finner myndigheten ”förfarandet oetiskt”. En liten, liten markering finns dock med på slutet: ”Ivo vill dock understryka vikten av att tydlig information lämnas till de anhöriga eller närstående samt vikten av att en läkare bedömer varje avliden för sig”.

Men vänta nu. Information lämnas ju inte till de anhöriga. Och med ett regelverk som talar om ”fastställd rutin” och att balsamering utförs på ”alla avlidna efter tio dagar” – kan man då säga att en läkare ”bedömer varje avliden för sig”?

I Patientnämnden (PAN) i Stockholm finns en annan anmälan rörande tvångsbalsamering. Den inkom den 14 april. Tio dagar senare begärs ett yttrande från hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Något sådant kommer inte. En påminnelse skickas den 9 september. Men förvaltningen svarar fortfarande inte. Den 20 november, mer än ett halvår efter den första förfrågan, skickas en ny. Något svar har ännu inte inkommit.

Principen att göra sig oanträffbar förefaller vara satt i system. Trots sin sorg lyckades Alan McCabe skaka fram både ett namn och en mejladress för att bestrida fakturan från Karolinska. Enligt mejlhistoriken öppnade mottagaren brevet den 10 november. Det artiga, sakliga och ganska korta brevet avslutades med en formulering om hur stort Alan McCabe skulle uppskatta ett svar ”även om det bara innehåller en bekräftelse på att du mottagit det”.

Men det var uppenbart för mycket begärt av den aktör som på sin faktura hotat med påminnelseavgift, dröjsmålsränta och inkassoavgift om betalningen skulle dröja.

Stockholms läns landsting är oförsvarligt långsamt även i ett annat avseende. I en skrivelse till Socialstyrelsen påpekar Sveriges begravningsbyråers förbund – för andra gången – att Stockholm, liksom andra landsting, bryter mot lagen vid hanteringen av dödsbevis. Lagen säger att dessa ska skickas till Skatteverket första vardagen efter dödsfallet. Ulf Lernéus berättar att det kan dröja tre veckor i Stockholm. Ibland är de inte ens färdiga till begravningen och då får varken gravsättning eller kremering ske. De anhöriga får lämna kyrkan i oförrättat ärende.

Tillbaka till obduktionslagen. I paragrafen efter balsamering står det så här: ”Den som med uppsåt utför ingrepp på en avliden människa i strid med denna lag döms till böter.”

Kort summering: det finns inga sanitära skäl, anhöriga informeras inte, de avlidna bedöms inte var för sig och landstinget bryter mot lagen om anmälan av dödsbevis. Man får inte ens dra ut en amalgamfylld tand på en avliden. Kan det då verkligen stå landstinget fritt att göra mumier av nästan alla avlidna? Det skulle vara oerhört intressant att se en riktig domstol pröva frågan om inte landstinget faktiskt begår ett brott.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.