Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Mänsklig längtan till omänskligt pris

När den enes längtan blir den andres risk.
När den enes längtan blir den andres risk. Foto: Novastock REX

Regeringens utredare stänger dörren för surrogatmödraskap i Sverige. Det gör hon rätt i.

Frågan om surrogatmödraskap handlar inte om huruvida det finns arrangemang som slutat lyckligt för alla parter. För det gör det. Frågan är i stället om det finns arrangemang som slutat olyckligt för någon eller några av de inblandade. För det gör det också.

Nästan alla politiska frågor rymmer en eller flera målkonflikter. Det politiska svaret beror på hur tungt man låter det ena eller det andra väga. Och på perspektiv.

Ur ett principiellt ultraliberalt perspektiv är frågan lätt. Fria individer har rätt att ingå vilka avtal de vill och göra vad de vill med sina kroppar så länge ingen annan kommer till skada. Fast i svensk socialliberal tappning finns en rad situationer där individens autonomi och självbestämmande har befunnits väga lättare än vissa skyddsprinciper.

Man får exempelvis inte köpa sex, även om det bland alla olyckliga, desperata eller missbruksdrivna prostituerade möjligen också finns en och annan säljare som föredrar denna inkomstkälla framför att vända hamburgare. Inte heller får man använda illegala droger, även om man till äventyrs skulle kunna undvika att bli slav under dem. Mot ett alltför ymningt inmundigande av legala alkoholhaltiga drycker kan samhället smälla till med ett tvångsomhändertagande.

Nu är det förstås skillnad på graviditet och missbruk. För en abstinent heroinist är det fria valet att ta en spruta inte precis jättefritt.

Då är friheten större hos den kvinna som av altruistiska eller ekonomiska skäl väljer att bära ett barn åt andra. Men hur fritt är valet nio månader senare, när hormonerna sprutar i huvudet, att fullfölja arrangemanget, klippa navelsträngen och lämna över babyn?

Detta är en av flera frågor som utredningen ”Olika vägar till föräldraskap” har tagit ställning till. Utredaren Eva Wendel Rosberg går på ett föredömligt sätt igenom både argument för och emot. Och hon landar därefter tungt i slutsatsen att varken kommersiellt eller altruistiskt surrogatmödraskap bör tillåtas i Sverige. Invändningarna är både praktiska, principiella och juridiska.

De juridiska argumenten slår framför allt mot en situation där pengar är inblandade. Wendel Rosberg hänvisar till både svensk lag och EU-rätt.

Men den altruistiska varianten är också problematisk. Den stora frågan, enligt utredaren, är ”om det kan godtas att en kvinna på förhand och med bindande verkan kan samtycka till att lämna ifrån sig ett barn, eller om hon alltid måste ges en möjlighet att ångra sig efter barnets födelse”. Och vad händer om hon vill göra abort? Vem har ”upphovsrätt” till det liv som växer i magen?

Möjligen är det tidigare rättstvister, möjligen den nya tekniken eller ambitionen att skapa en känslomässig distans, som gjort att man numera ofta använder donerade ägg. Den gravida kvinnan har alltså i dessa fall ingen genetiskt ”rätt” till barnet.

Men rationella argument är ett tämligen värdelöst vapen mot hormoner och kroppsliga svar. Lika lite som det går att stoppa mjölkproduktionen med viljekraft lär det gå att snacka bort de omhändertagandehormoner som förklarar människans och däggdjurens överlevnad.

Det finns förstås situationer när anknytningen klickar. Både för födande kvinnor och, visar ett antal fall, från de tilltänkta föräldrarna. Vem tar ansvaret om graviditeten visar sig generera två i stället för ett barn? Eller ett barn som blir svårt förlossningsskadat? Och som kanske ingen av parterna vill ha.

Wendel Rosberg lägger stor vikt vid barnperspektivet. Hon menar att forskningen om hur det går för surrogatbarnen är alltför bristfällig. Och att försiktighetsprincipen därför bör gälla.

Samma argument hördes i den tidiga debatten om homosexuellt föräldraskap. Och tja, samma argument kan ju användas om alla nya former av familjebildning. När något är tillräckligt nytt eller tillräckligt ovanligt så är forskningsunderlaget per automatik skralt.

För egen del tror jag att barndomens lycka eller olycka beror mer på uppväxtvillkor än hur man kommit till. Och att det i sin tur avgörs av föräldrarnas personlighet, snarare än indelning i homo, hetero, trans eller surrogat.

Det är de födande kvinnorna som är mitt bryderi. De medicinska och psykologiska risker de tar genom att bli gravida, föda och sedan lämna bort barnet.

En viss medicinsk risk tar förstås också kvinnor som väljer att donera en njure. Men njurdonationer är sjukvård. Surrogatmödraskap handlar om självförverkligande. Reella och inte obetydliga risker för den ene ska vägas mot de andras drömmar om lycka.

Och sorry. Men då väger lyckan lättare.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.