Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Hultqvist blundar och ger

Sälen. Den säkerhetspolitiska arenan lämpar sig inte för partitaktiska tjuvnyp, sa Peter Hultqvist (S) i slutet av sitt anförande på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. För säkerhets skull hade dock försvarsministern inlett talet med ett generalangrepp på den förra alliansregeringens nedrustning. Fort men fel, löd beskrivningen.

När det blev dags för debatt mellan Hultqvist och Jan Björklund ville Liberalernas partiledare inte vara sämre. Långsamt och inga pengar, sådan är den rödgröna försvarslinjen.

Historiens dom pekar knappast åt något särskilt håll. Efter kalla kriget hjälptes socialdemokratiska och borgerliga företrädare åt att avveckla invasionsförsvaret, utan att så mycket kom i dess ställe. Budgeten har fortsatt ned till ynka 1 procent av BNP.

Sent omsider har stämningen svängt. Försvarsuppgörelsen 2015 innebar en marginell ökning av anslagen i kronor. Liberalerna, som ställde sig utanför överenskommelsen, ville ha mer redan då och har nu höjt kravet rejält. M, C och KD har följt efter och äskar större resurser snarast.

Skälet är uppenbart: läget i vår omvärld blir alltmer osäkert. Rysslands upprustning, militära överfall på Ukraina och auktoritära utveckling är djupt oroande. EU sliter med kriser, USA har valt en Trump.

Sverige måste agera, och det brådskar. Hultqvist upprepar att han inte tänker delta i någon budgivning om försvaret. Som Björklund påpekade beror det på att han inte har något bud. Regeringens pengar ska räcka till andra godsaker inför valåret. Visst stämmer det att militär förmåga inte byggs på en dag, rekryter måste värvas, materiel trimmas. Men det vore bättre att börja nu än senare.

Hultqvist tillsätter en ny Försvarsberedning, och det är väl bra. Den förra tjänade dock bland annat till att skjuta upp beslut, och även denna gång lär tid spillas. Natos målsättning på 2 procent av BNP borde vara en högst rimlig utgångspunkt. Regeringen har dessvärre ingen alls, utan tänker sitta med armarna i kors till nästa försvarsbeslut 2020.

Bakom Hultqvists offensiva tonläge anas nervositet. Väljaropinionen har lågt förtroende för försvaret, och kan tänkas lockas av andras löften.

Också när det gäller Nato försöker regeringen lägga locket på. Alliansfriheten är en socialdemokratisk dogm som aldrig går att ifrågasätta, trots att Sverige gör allt med Nato utom att vara medlem. Men inställningen att varken anslag eller Nato får dryftas är klen försvarspolitik.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.