Ledare: Ingen fristad på nätet

Tingsrätten lyckas ändå utmärkt med att markera allvaret i brottet. Rätten bedömer att straffvärdet för denna form av grovt förtal uppgår till fängelse i tre månader. Och även om det är ett kort så är det ett fängelsestraff för ett brott som hittills behandlats synnerligen avmätt och ointresserat av rättsväsendet.

Det är inte i första hand lagstiftningen som brustit, utan polisens inställning till nätet som ett slags laglöst och svårhanterligt rum som man helst inte rotar i. Huvudregeln, att det är brottsoffret själv som måste driva rättsprocessen i förtalsmål, är behäftad med ett undantag som gör att åklagare – precis som i Instagrammålet – kan väcka åtal. Den möjligheten borde användas mer.

Tingsrätten är också föredömligt rak i sitt resonemang om skadestånd och om vad de två dömda faktiskt gjort. Publiceringarna av de kränkande omdömena, ibland kopplat till bild, namn, ålder och bostadsort, ”har varit ägnade att allvarligt skada deras anseende och ära”. Den illasinnade ryktesspridningen har skett uppsåtligen och systematiskt.

Någon jämkning av skadeståndet blir det inte, trots att de två flickorna och deras vårdnadshavare har argumenterat för inget eller ett mycket lägre belopp. Skadeståndet till var och en av målsägarna fastställs till 15 000 kronor.

Men det är bra att rätten står på sig. Och det är bra att föräldrarnas försök att två sina händer misslyckas. Det är svårt att veta vad ens tonåringar sysslar med. Men det är viktigt att rätten visar att man inte kommer undan sitt föräldra­ansvar genom att inte veta.

Förhoppningsvis kan gårdagens dom få unga (och omdömeslösa äldre) att förstå att det finns anständighetsregler också på nätet. Tänk om den kunde få rättsväsendet att inse att förtal och hot är förtal och hot. Också på nätet.