Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Inte riktigt så skrämmande

Signerat – Erik Helmerson

Lördagens Rapport inleddes med en svart nyhet. ”Var tredje gymnasieelev har skadat sig själv för att lindra ångest, visar skrämmande statistik …”

Ja, det är i sanning skrämmande. Skulle alltså 35 procent av Sveriges ungdomar må så dåligt att de, för att döva den själsliga smärtan, skär, bränner eller på andra sätt skadar sig själva? Var tredje?

Inslaget refererade till en enkät, ”den största studien som gjorts i Sverige”, och innehöll en intervju med en ung kvinna som beskrev ett livshelvete med psykisk ohälsa och svårt själv­skadebeteende. Även forskaren bakom studien, Maria Zetterqvist, intervjuades. Hon sade att ”det är en heterogen grupp, det finns ungdomar som provat en gång men saknar andra tecken på psykisk ohälsa”.

Där någonstans börjar man fundera på allvar. ”Provat att skada sig en gång.” Det har nog fler än en tredjedel gjort, av ett helt spektrum av skäl som ofta kan sammanfattas med en formel: ungdom plus drog. Av inslaget får tittaren dock inte veta om enkäten frågar varför den unga skadat sig. Men det är stor skillnad på att föra rakblad till armen för att döva annan smärta och att på fyllan se vem som längst kan hålla handen över ett stearinljus.

Slutsatsen är att inslaget, trots Zetterqvists försök att nyansera, var komponerat för att tittaren skulle lämnas med just det intryck som gavs av (den högst tvivelaktiga) påannonsen: Svenska ungdomar mår i dag så dåligt att en tredjedel skadar sig själva.

Jag vill inte i första hand peka ut Rapport för att bedriva slarvig journalistik, problemet är större än så. Det är alltför vanligt att en redaktion hittar en undersökning, inser att den är först med en nyhet och drar för hårt på resultatet. De flesta murvlar har varit där, jag själv inte undantagen.

Idealet är om forskare och journalister fungerar som en sorts ömsesidiga kontrollinstanser: de första ser till att de andra inte drar felaktiga slutsatser, journalisterna granskar forskarnas resultat kritiskt.

Det är farligt om det blir tvärtom, om forskning och journalistik blåser upp varandra i en tornado av tvivelaktiga resultat: reportern för att få en bättre story, forskaren för att lyfta vad han eller hon ser som viktiga frågor – eller i värsta fall för att synas och få högre anslag.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.