Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Journalistik: Teserna förblindar granskare

Yrvaken reaktion på den allt rättvisare Josefsson.
Yrvaken reaktion på den allt rättvisare Josefsson. Foto: Erik Abel / Scanpix
Signerat – Erik Helmerson.

De senaste dagarnas kritik mot ”Uppdrag granskning” är förvånande. Inte för att den framförs, inte på grund av innehållet – utan för att den stundtals låter så yrvaken.

”Janne Josefsson bedriver hetsjakt”, ”Det är avgjort från början vem som är skurk”, ”Klippningen är manipulativ”. Ursäkta mig, men är det inte exakt så som ”Uppdrag granskning” och alla dess systerprogram producerats sedan Lennart Hyland uppfann tv:n år 1926?

Det är naturligtvis sant att denna typ av kritik förekommit ungefär lika länge. Men det finns ett inslag i kritiken som tycks mig ny. Den här gången har människor upprörts över själva det faktum att det var frivilligorganisationer, som traditionellt bär vita hattar, som granskades. Och inte skumma företag, vars huvudbonader oftast är svartare än natten.

Den granskande journalistiken börjar röra sig allt närmare ”ganska schysta människor, till slut blir det farligt”, sa till exempel pr-konsulten Paul Ronge i lördagens ”Medierna”.

Det är en märklig inställning. Problemet är knappast att man ställer samma frågor till olika makthavare oavsett deras schysthetsgrad. ”Konsekvensneutralitet” är en journalistisk term, lanserad av förre Ekochefen Erik Fichtelius, som går ut på att fakta ska publiceras oberoende av vilka följder de får. En hederlig grundprincip, även om den måste ha undantag.

Däremot pekar kritikerna på åtminstone ett kardinalfel som ofta präglat ”Uppdrag granskning” men som förekommer mer eller mindre ofta i alla medier: tesblindhet.

Redaktionen har från början sin slutsats klar: NN är skurk. Hela programtiden används till att styrka den. De belägg som finns för att tesen inte stämmer skyfflas undan, de citat som framhäver NN:s oförvitlighet klipps bort.

Tesblindheten kan få absurda konsekvenser. Den makthavare som granskas kan aldrig vinna. Journalisten har facit och kan rättrådigt anklaga politiker X för att ha utfört samma sak – till exempel ett tvångsomhändertagande – som politiker Y underlåtit.

Ironiskt nog har just ”Uppdrag granskning” tagit åt sig av den kritiken och under de senaste säsongerna blivit både rättvisare och mer relevant. Yrvaken kritik, som sagt.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.