Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Klimatbistånd: Ett löfte är bara ett löfte

Signerat – Susanna Birgersson.

Miljöpartiet har KU-anmält statsministern. Skälet är att regeringen har plockat bidragen till klimatanpassning i utvecklingsländer direkt från biståndsbudgeten. MP:s ekonomisk-politiske talesman Per Bolund anser att det undergräver Sveriges trovärdighet och försvårar en internationell överenskommelse.

Hårda anklagelser och inte alldeles grundlösa.

Pengarna har tagits från biståndsbudgeten, tvärtemot vad statsministern lovade i Köpenhamn 2009. Man kan förstås hävda att Sveriges bistånd är så generöst att det var legitimt att hämta det modesta klimatfinansierings­beloppet därifrån. Vi uppnår ändå – till skillnad från de flesta andra givarländer – FN-målet att avsätta 0,7 av BNI till bistånd. Men signalen blir att Sverige inte är intresserat av att öka sina ansträngningar utan bara möblerar om mellan olika välgörenhetsposter – precis som de flesta andra givarländer. Det bådar inte gott.

Utöver den första potten pengar till klimatanpassning finns en överenskommelse om att de rika länderna från och med 2020 ska bidra med 100 miljarder dollar om året till att hjälpa världens utvecklingsländer att utveckla klimatsmart energiförsörjning och hantera klimatförändringar. I botten ligger insikten om att västvärldens ekonomiska framgångar och mångåriga koldioxidutsläpp har orsakat dagens akuta situation. Det är inte rimligt att Indien ska pressa ner utsläpp, och därmed bromsa sin ekonomiska utveckling, på samma villkor som till exempel Storbritannien.

Men hur löftet om 100 årliga miljarder dollar ska uppfyllas och administreras vet ingen.

Tanken är att en del av resurserna ska komma från kommersiellt motiverade aktörer. Handeln med utsläppskrediter ska också på något sätt infogas i räknestycket. Men det räcker inte. Föreslagna finansieringskällor, som skatt på utsläppen från flyg- och båttrafik, möter stort motstånd. Likaså idén om att ländernas bidrag ska beräknas utifrån till exempel BNP eller utsläpp per capita. Just nu finns egentligen bara stöd för frivilliga – och därför flyktiga – ensidiga åtaganden.

Den långdragna ekonomiska krisen fräter på givmildheten och 100-miljardersmålet känns väldigt avlägset.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.