Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Klimatet drunknar i klimatpolitiken

Signerat – Susanna Birgersson.

Det var proppfullt i lokalen när tre parlamentariker debatterade EU:s klimatpolitik hos tankesmedjan Fores i måndags. Sällan har skiljelinjen blivit så tydlig.

Och då menar jag inte den mellan de som inte bryr sig om hur det går med klimatet och de som vigt sitt liv åt att predika självspäkelse. Den skiljelinjen är ointressant. Nej, jag tänker på kontrasten mellan å ena sidan en pragmatisk politik vars syfte är att minska koldioxidutsläppen i Europa och världen, och å andra sidan ett helt knippe av politiska styrmedel som syftar till ytterligare en rad saker.

Diskussionen handlade om EU:s klimatmål för 2030 och en av frågorna gällde om det optimala är ett enda mål, ett procentmål för utsläppsreduktion, eller fler. Många hade hoppats att EU-kommissionen i januari skulle föreslå inte bara ett utan tre mål, vid sidan av det om utsläppsminskningar även mål för förnybar energi och effektivisering.

Men kommissionen nöjde sig med att föreslå att unionens länder till 2030 ska ha minskat sina utsläpp med 40 procent jämfört med 1990. I höst ska parlamentet ta ställning till 2030-­målen, och där finns en majoritet för en mer detaljerad målbeskrivning.

Christofer Fjellner (M) citerade sin mamma: ”Om man fokuserar på allt, fokuserar man inte på någonting.” Det har hon rätt i. Är det klimatet, vindkraftsutbyggnaden, jobben, exporten av förnybart eller kärnkraftsmotståndet vi ska fokusera på? Är alla delar lika viktiga?

Marita Ulvskog (S) pratade om förnybarhetsmålet som ett trappsteg, ett slags delmål på vägen mot utsläppsmålet. Det är rent nonsens, det är nämligen ett annat politiskt mål. Den som vill få hela unionen med sig på en radikal och samtidigt detaljbestämd klimatpolitik kommer att misslyckas.

EU-länderna står för ungefär 10 procent av världens koldioxidutsläpp. I den mån vi kan påverka resten av världen gör vi det genom att visa att det är möjligt att sänka utsläppen utan att energipriserna rusar i taket. Tyskarna må ha skaffat sig imponerande vindkraftsparker och solpanelsanläggningar­. Trevligt för dem. Men vi kan vara ganska säkra på att Kina aldrig kommer att ta efter och experimentera med sin industri enligt tysk modell.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.