Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Den som hatar medierna har inte ”genomskådat” någonting

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Journalister gör fel, ibland rent av väldigt fel. Men världen vore inte bättre och mer demokratisk utan dem. Den som tror det är bara blind.

Det finns de som tar varje tillfälle att spotta på pressen. Som är säkra på att det finns en konspiration, en maktens sammansvärjning, bakom varje publicistiskt beslut. 

Foliehattar, brukade de kallas. Nu kallas de ”alternativa”: De är alternativ höger eller alt-light, de läser alternativa medier, presenterar alternativa sanningar. Några av dem har startat partiet Alternativ för Sverige.

Det är inte det att de ”alternativa” saknar poänger. Finns det exempelvis en politisk slagsida inom medierna? Ja. Det beror på att journalistik utgår från humanistiska värden, och att de flesta som sökt sig till yrket därför också är vänner av den liberala demokratin. Fattar journalisterna ibland dåliga beslut som står i konflikt med konsekvensneutraliteten? Ja.

Gör medierna dessutom andra misstag? Åter ja.

Jag hörde till dem som kände olust inför #metoo, inför det som oroligt krängde där under kampanjytan redan från början. Det är lätt att förstå att de som utsatts för sexuella övergrepp är rasande och hämndlystna, ingen kan klandra dem för det. 

Men det går inte att bygga en hel rörelse på detta utan att den förvandlas till en mobb. Framför allt går det inte att ge enskilda utsatta detaljerad upprättelse, många gånger är det pressetiskt mycket tveksamt att peka ut anklagade. Ändå skedde det. 

Jag förstår nu över huvud taget inte pratet om att #metoo fått sitt första offer i den offentliga person som just dött. Skandalen kring honom handlade inte om sexuella övergrepp, utan om att många av hans anställda tyckte att han var en dålig ledare.

Inte heller förstår jag dem som kallar det hyckleri att andra talar om denne mans goda sidor. Det är så man gör när människor dör: Man bevarar dem i ljust minne. Och kanske var den döde allt detta – fantastisk och inspirerande och en skräckinjagande chef? Men även den här frågan hade pressen kunnat hantera bättre.

Med få undantag presterar de ”alternativa medierna” ingen egen journalistik, och när de gör det är det sällan de ens försöker vara objektiva och sakliga.

Ibland blir det helt enkelt fel. Ibland rent av väldigt fel. Särskilt lätt hänt är det i tider av digitalisering, branschkris och nedskärningar, av förändring. Allt färre ska hinna alltmer. Men medierna är varken dumma eller onda, de utgörs av vanliga personer – om än kanske ovanligt idealistiska. Och felen är trots allt undantag. 

Oftast gör journalister ett bra jobb, ibland ett fullständigt strålande. Det är de som granskar makten, och som kanske inte alltid lyckas med sin föresats att balansera det enorma ansvar som vilar på deras axlar, men som åtminstone ärligen försöker. 

Utan dem skulle oegentligheterna på Transportstyrelsen kanske aldrig ha kommit till allmänhetens kännedom, eller konsulthaveriet på Nya Karolinska. Esa Teittinen hade troligen inte fått resning i Högsta domstolen

Och detta är bara exempel från denna tidning, den senaste tiden, det finns så oändligt mycket mer.

De ”alternativa” lever på den fria pressens existens. Deras egen tillvaro handlar om att upprört reagera på det journalister gör. Med få undantag presterar de ”alternativa medierna” ingen egen journalistik, och när de gör det är det sällan de ens försöker vara objektiva och sakliga.

Både riktiga journalister och de som hatar medierna har anledning att fråga sig: Vad håller jag på med? Vem tjänar på det här? Ibland gynnas ett visst perspektiv. Till exempel tidigare rådande konsensus: det politiskt korrekta. Eller för all del Ryssland, som bevisligen försökt sätta både USA och europeiska länder i gungning genom att urholka förtroendet för samhället.

Oftast finns emellertid ingen dold agenda, ingen stor konspiration, ingen allseende kraft. Sverige formas av alla oss som fumlar och famlar oss fram och gör så gott vi kan. 

Att vara kritisk mot makten är sunt. Och de som granskar makten har själva viss makt. Men om man tror att världen vore bättre och mer demokratisk den traditionella journalistiken förutan? Då har man inte genomskådat någonting. Då är man bara blind.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.