Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Det är dumt att inte vara miljonär

Gudrun Sjödén
Gudrun Sjödén Foto: Nicklas Thegerström

Jag brukar vara avundsjuk på rika personer och deras självklara trygghet. Men Gudrun Sjödén verkar leva i en helt annan värld.

Det är något med dem som alltid haft pengar. De tänker kanske själva att de är som folk är mest. Men runt dem står en air av självklar trygghet. Man märker det när en sådan människa säger att hon är pank. Tonen är obekymrad, skrattet kokett, som i ”oj vad galet jag har ställt till det”. Hon vet att det alltid ordnar sig. Tillgångar finns jämt.

Ja, jag är avundsjuk. Och fascinerad av detta för mig så väsensskilda. Ta klädskaparen Gudrun Sjödén. Hon går på magkänsla. Hon väljer – och ratar – anställda utifrån deras handstil. Hon tycker inte att kollektivavtal är så viktiga. Över lag är hon ointresserad av, närmast omedveten om, makt. Hon behöver inte tänka på sådant.

Gudrun Sjödéns förebråelser handlar inte ens om arbetsmoral, utan just om det dumma i att inte vara rik.

Hon är kanske inte så härligt mild som hennes kundkrets av kulturtanter föreställt sig. Hon kanske inte röstar vänster som sin målgrupp, hon kanske inte är ”socialt intresserad” som hon själv säger att de är som klär sig i hennes blommor, mönster och färger. Hon kanske inte ens är feminist.

Men att hon har så dålig koll på verkligheten att hon tror att kvinnor som klagar på låga inkomster och dåliga pensioner ”sitter där de gör eftersom de har valt något annat än att satsa på sitt yrke” (Svenska Dagbladet 4/3)? 

Många av Sveriges kvinnor har stått tillbaka karriärmässigt, det är sant. Det betyder inte att de jobbat mindre hårt. Många har slitit i låglöneyrken. Många har haft huvudansvar för barn och hem. Och under lång tid förespeglades kvinnor av staten att de skulle tas om hand om de stannade hemma. Först i efterhand ändrades spelreglerna för deras pensioner.

Men Gudrun Sjödéns förebråelser handlar inte ens om arbetsmoral, utan just om det dumma i att inte vara rik. Att tänka på pengar är ju så trist! ”Att 26-åringarna börjar pensionsspara, vad är det?”, skrattade hon i ”Söndagsintervjun” i P1 häromåret. Det är så fascinerande, så exotiskt. En helt annan värld.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.