Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 02:48 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/signerat/lisa-magnusson-minimalismen-gor-inte-nagon-lyckligare/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Minimalismen gör inte någon lyckligare

Other: Alexander Larsson Vierth/TT

När han skryter med att han numera kan packa ned hela sitt liv på 40 minuter undrar jag bara: Till vilken nytta då?

Man bör se upp med politiska ideologier som strävar efter ordning. Uniformer, raka led, synkroniserade rörelser, välkammade barn med blommor – sådant är fascismens ansikte. Om detta är alla överens. Men jag skulle vilja hävda att det gäller även på en individuell nivå.

”Vi använder våra prylar för att visa hur duktiga vi är”, hävdar Fumio Sasaki i den hyllade nyutkomna boken "Hejdå saker". Och det har han visserligen rätt i. Men han drar helt fel slutsats när han tror att den avskalade ordningen är svaret. 

Här i Sverige är ”less is more” det outtalade mottot på alla nivåer i livet.

Snarare är minimalismen vår tids konsumistiska estetik. Den vill göra rent hus med tidigare generationer, städa bort alla avtryck. Gå in på husmäklarsajten www.hemnet.se så får ni se. Öppna en designtidning. Här i Sverige är ”less is more” det outtalade mottot på alla nivåer i livet. 

Nordisk stil är antiseptisk, effektiv, kontrollerad. Stora tomma ytor. Vitt. Det är inte bara deprimerande, utan också ett uttryck för en total brist på förståelse inför vem människan är.

För visst har Fumio Sasaki en poäng i att det är bra att fråga sig om man exempelvis verkligen behöver ha en tv i varje rum. Men till slut blir avskalandets filosofi ett argument för att utplåna inte bara överflödet utan allt som inte är strikt ändamålsenligt. 

Man behöver ju inte en massa gamla minnen eller halvtrasiga saker med affektionsvärde. Fula enögda nallar och foton och bijouterier och mormors gamla kofta. Det blir svårt att motivera känslor. Det blir svårt att motivera drömmar.

Fumio Sasaki beskriver hur han tidigare hade bokhögar överallt: ”De flesta böcker hade jag bläddrat igenom en eller ett par gånger och tänkt att jag skulle läsa dem när jag hade tid.” 

Han hade kläder han tyckte om men aldrig fått tillfälle att bära. En gitarr och en förstärkare som täckts i damm. Engelska läroböcker som han inte hunnit läsa. En antik gammal kamera han aldrig använt.

När han skryter med att han numera kan packa ned hela sitt liv på 40 minuter undrar jag bara: Till vilken nytta då? Varför ska man sträva efter att vara så lätt att radera?

Det är inte det att jag inte fattar lockelsen med den minimalistiska ordningen och dess outtalade löfte om en tillvaro där allt är enkelt. Men det är en i grunden olycklig kärlek som aldrig kan infrias. Människolivet strävar mot oordning. 

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.