Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Nej, Sverigedemokraterna är inte som andra

Foto: Magnus Bard

 

Sverigedemokraternas problem handlar inte om enskilda skandaler, utan om partiets hela väsen.

Sverigedemokraterna är inte ett parti som alla andra, det kan man lugnt konstatera. Det är inte bara det senaste avslöjandet om en partikultur där brottslingar och förövare hålls om ryggen medan offer fryses ut. Det är partiets hela väsen.

Sverigedemokraterna har sina rötter i Bevara Sverige svenskt, BSS, vars mål var att utvisa alla utomeuropeiska invandrare. 

"Skända inte din ras", varnade BSS svenska kvinnor under 80-talet, för då blir Sverige ett land med "en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk". Detta är Sverigedemokraternas idéarv.

Mycket har hänt under årens gång, vatten har flutit under broarna, partiet har reformerats. Man talar inte längre om "ras", man säger "kultur" i stället. 

Vad är då svensk kultur? 

"Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken", filosoferade Sverigedemokraterna på sin hemsida för några år sedan.

Deras nya kurs har varit mycket framgångsrik. Så många röster har partiet fått att det inte funnits tillräckligt med lämpliga representanter att fylla alla stolar i maktens salar. 

En del av de olämpliga företrädarna har självmant lämnat sina platser, faktiskt är Sverigedemokraterna det parti som har flest avhoppare ute i landet. Vissa stannar formellt, men skolkar bort sin tid. 

Ytterligare andra blir kvar, alldeles oavsett hur olämpliga de är.

När jag skulle gå igenom Sverigedemokraternas budgetförslag i Borlänge upptäckte jag att det bara var tre sidor långt – med stor teckenstorlek, mycket luft och många felstavningar. 

I Luleå kopierade de lokala förmågorna hela sitt budgetförslag från Sverigedemokraterna i Lund, inklusive punkterna om satsningar på "skånska landsbygden". 

I Södertälje, där Sverigedemokraterna är tredje största parti, lade man varken 2016 eller 2017 ens fram något budgetförslag. 

I Knivsta har representanterna, enligt företrädare för andra partier, varit tysta i diskussioner och sedan röstat såsom en ditsänd partitopp beordrat dem. 

Och så vidare.

Sverigedemokraterna må ha många väljare, men det är också många människor som fortfarande avskyr dem och inte litar på dem för ett ögonblick. 

Faktiskt litar inte ens sverigedemokraterna på Sverigedemokraterna. Inget annat parti har sympatisörer med så negativ människosyn, visade en mätning häromåret. Inget annat parti har heller samma vana att smygfilma varenda möte och konstant läcka mejl till medier. 

Det är inte bara de lokala företrädarna det handlar om. Det här går igen ända upp i det absoluta toppskiktet. Jag har ibland undrat vad somliga av företrädarna egentligen har för hållhakar på partiet, när de får sitta kvar trots skandal efter skandal. Det var kanske feltänkt av mig. 

Om man betänker partikulturen så är det faktiskt lika sannolikt att dessa personer helt enkelt får bli kvar eftersom de är en del av gänget. Man vill ju inte knuffa bort en polare från den veritabla syltburk som är skattebetalarnas arvoden till förtroendevalda. 

Så riksdagsledamoten Anders Forsberg har grovt förskingrat en massa stålar? Än sedan? Partiet täckte in i det längsta upp för honom. Och när han ändå blev dömd och för syns skull fick avgå tog man in honom på konsultbasis i stället.

Utåt sett uppehåller sig Sverigedemokraterna gärna vid invandrares brottslighet, och i synnerhet då deras vana att begå sexövergrepp. De vill se hårdare straff. Internt är det en annan femma. 

Sverigedemokraterna har fler brottsdömda riksdagsledamöter än alla de andra partierna tillsammans. 

Och när sexövergrepp misstänks ha begåtts inom de egna leden? Då tar partiet fram en rapport där de kvinnliga partikamrater som ska ha utsatts för övergreppen avfärdas med omdömen som "sjuk", "väldigt klängig", "berusad". En av dem sägs dessutom ha haft ett "omoraliskt leverne". 

I veckans avsnitt av "Kalla fakta" berättar Hanna Wigh och flera andra av Sverigedemokraternas förtroendevalda vidare om hur de, med partiledningens goda minne, frysts ut och trakasserats ända in i det egna hemmet för att de slagit larm om missförhållanden.

Nej, Sverigedemokraterna är inte som andra partier. Det har de och deras väljare helt rätt i. 

För det är inte bara rasismen som de sminkat, klätt upp och försöker baxa in i finrummen under falskt namn. De har på kort tid lyckats bli totalt genomfrätta av korruption. Det är faktiskt unikt, ja nästan imponerande på sitt eget sorgliga vis.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.