Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Polisen kan inte bara strunta i våldtagna barn

Sexövergrepp mot barn hör till de absolut allvarligaste brotten. Att de fallen ändå blir nedprioriterade och nedlagda är oacceptabelt.

Joakim Lamotte har kanske främst gjort sig känd som journalisten som sitter i en bil och gormar framför en kamera. Men den här gången har han faktiskt något att säga. Han har nämligen uppmärksammat att polisen på flera håll i landet knappt utreder sexövergrepp mot barn.

Bland annat nämner han en tolvåring som släpats in på en offentlig toalett i Stenungsund, och där blivit misshandlad och våldtagen. Hon kände till gärningsmannen, och kunde identifiera honom med namn och adress. Men efter sex veckor hade polisen fortfarande inte ens kallat honom till förhör.

I Sveriges Radios "Studio ett" bekräftar Stockholmspolisen Jan Evensson mönstret. Han säger att det beror på den ökande gängkriminaliteten. Dödsskjutningarna tar över. Nina Rung, som tidigare jobbat på polisen, delar hans syn, liksom Polisförbundet Region Västs Katarina von Sydow.

Givetvis har de rätt i att dödsskjutningar är mycket allvarliga och resurskrävande brott. Men de brotten handläggs ju oftast inte av samma personer som utreder sexbrott. Och i stort minskar brottsligheten i Sverige, på vissa håll även skjutvapenvåldet.

I Göteborg med omnejd har framgångsrikt polisarbete försatt tongivande gängmedlemmar bakom lås och bom, och 2015 och 2016 var skjutningarna bara hälften så många som föregående år. I år verkar siffran till och med bli ännu lägre.


Fortsätter det så här är det inte bara offren som kommer att tappa förtroendet för rättsväsendet, utan hela allmänheten.

Att poliserna är för få och dessutom underbetalda är ett obestridligt faktum. Inte heller underlättas deras jobb av ogenomtänkta omorganiseringar. Men alldeles oavsett så hör sexövergrepp mot barn till de absolut allvarligaste brotten. Trots det blir alltså dessa fall nedprioriterade och nedlagda.

Sexbrott är ofta svårbevisade, ord står mot ord. Dessutom kräver en stor del av sexbrotten, särskilt de som begås mot barn, tekniska kunskaper som polisen i flera år konstaterats sakna.

I ett fall i Uppsala fanns en videofilm som dokumenterade övergreppet, och där förövarnas ansikten syntes tydligt, där man även hade ett namn. Ändå tog det två månader innan polisen ens tittade på filmen, och då först efter påtryckningar. Det är oacceptabelt att polisen bara struntar i våldtagna barn på det sättet.

Och det är meningslöst att vidga lagstiftningen och försöka förmå fler att anmäla, om brotten ändå inte utreds. Fortsätter det så här är det inte bara offren som kommer att tappa förtroendet för rättsväsendet, utan hela allmänheten. Och utan förtroendet är polisen inget.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.