Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 10:33 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/signerat/lisa-magnusson-positivt-tankande-botar-inte-cancer/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Positivt tänkande botar inte cancer

När livet ger en citroner får man faktiskt säga: ”Citroner? Vad är det här för skit? Jag vill inte ha några jävla citroner.”

Man bör vara skeptisk mot personer som alltid är på bra humör. Vad döljer de egentligen för fasansfullt mörker? Ni vet typen. De som jämt ler och säger ”inga problem” om allt, och om någon annan tycker något är ett problem så hojtar de saker som: ”När livet ger dig citroner, gör lemonad!” 

Inte ens cancerpatienter undslipper den där uppfordrande käckheten. Tvärtom. För rosabandetkulturen må se mjuk ut vid en första anblick, med sitt skära siden, men dess budskap är militäriskt: Du måste tänka positivt.

Grävjournalisten Barbara Ehrenreich har beskrivit hur hon uppmanades att rentav se sin cancer som en gåva. ”Smile or die”, le eller dö, lyder den passande titeln på hennes reportagebok. 

Hon påvisar att även om ”forskning visar” en koppling mellan att tänka positivt och att överleva cancer, så är den forskningen skev. Det saknas vetenskapliga belägg. Det låter självklart när man säger det. Och Sverige är förstås något bättre än USA. Inte lika soligt. Men rosabandetkulturen lever och har hälsan här också.

Den vanligaste cancerformen i Sverige är prostatacancer, den dödligaste är lungcancer. Ändå detta fokus på just bröstcancer. ”Säg nej till cancer”, uppmanade Cancerfonden enfaldigt bröstcancerpatienterna förra året. I år heter kampanjen ”Beat it – ta fajten mot cancer” och har temat ensamhet. 

Det är som om Cancerfonden inte förstår något om vad cancer innebär, att cellgifter är en kur som inte bara dödar cancerceller, utan alla celler som delar sig, att man tappar hår, mår illa, får uselt immunförsvar. Kanske kan det hjälpa att försöka vara tapper. Men ännu större är nog behovet av att få vara liten och ynklig. 

Som jag ser det är Rosa bandet därför framför allt en social rörelse för friska. De sjuka riskerar att bara bli ännu mer ensamma av den. Och om det är någon gång kvinnor borde ha rätt att inte le och tacksamt ta emot, så är det väl när de drabbats av cancer? Cancer är faktiskt inte en gåva, det är en sjukdom. 

När livet ger en sådana citroner är det inte för att man förtjänat det, för livet är inte rättvist. Man får faktiskt säga: ”Citroner? Vad är det här för skit? Jag vill inte ha några jävla citroner.”

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.