Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Sverigedemokraterna måste ta av sig offerkoftan

SD-toppen Mattias Karlsson.
SD-toppen Mattias Karlsson. Foto: Jessica Gow/TT

SD är partiet för dem som vill ha ett universalproblem att skylla sitt livs alla nederlag på.

Projicering. Så kallas det när man tillskriver andra sina egna fel och brister. Och detta är också ordet som kommer för mig när jag läser DN och ser en insändare från en av Sverigedemokraternas riksdagskandidater, Ghazal Saberian. Hon skriver att ”invandrare måste ta av sig offerkoftan”. 

Men är det verkligen invandrare som är problemet? Är det de som utmärker sig genom självömkan och bitterhet? Nej. Det är ju det invandrarfientliga partiet Sverigedemokraterna. Och av alla offerkoftor som stickats i det här landet den senaste tiden torde chefsideologen Mattias Karlssons höra till de tjockaste. Mest av allt liknar den faktiskt en martyrs mantel. Men var inte rädd! De röda fläckarna är inte blod, det är bara ketchup. 

Är inte Mattias Karlsson född i fredstid, i en av världens rikaste demokratier?

I en Facebook-post dundrar nu Mattias Karlsson på om förtryck och våld och terror. Man skulle kunna tro att det är en krigsflyktings rotlösa tillvaro han beskriver, men det är sin egen. Det är han som står under attack. ”Det finns bara två val, seger eller död”, förkunnar han. Man kan ju undra vad han egentligen menar.

Är inte Mattias Karlsson född i fredstid, i en av världens rikaste demokratier? Har han inte fått gratis utbildning långt upp på universitetsnivå, och sjukvård när han behövt, har han inte en privilegierad position i egenskap av gruppledare för ett riksdagsparti? Men det räckte inte för honom. För somliga räcker inget. Mattias Karlsson sökte sig till Sverigedemokraterna redan som tonåring på det tidiga 1990-talet. Och där har han förblivit.

Att man är privilegierad i jämförelse med andra betyder förstås inte att man är skyddad från all livets olycka. Dåliga saker händer även svenskar. 

Men de allra flesta – nu senast 82,4 procent, närmare bestämt – klarar att hantera motgångar utan att klä sig i offerkofta, och vad mer är: utan att snöra på sig marschkängor och sparka på andra. De flesta förstår också att i en jämförelse mellan dem och en flykting så är det inte de själva som är utsatta. De flesta har den anständigheten.

Varje samhälle har problem. Hos oss är integrationen ett av dem. Som The Economist så träffande beskrev det häromsistens är vårt system utformat så att det är över hövan generöst med bidrag till nyanlända, men gör det svårt för dem att arbeta. Detta måste vi förändra. 

Men Sverige är ett gott land att bo i. Sverigedemokraterna är därför inte partiet för dem som vill hitta en lösning på integrationen, utan partiet för dem som vill ha ett universalproblem att skylla sitt livs alla nederlag på, så att de själva ska kunna svepa offerkoftan tätare om sig. Ändå blir de aldrig riktigt varma. Kanske för att den isande kalla vinden inte kommer från andra länder, utan inifrån deras eget bröst.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.