Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Allt är inte Donald Trumps fel

Other: REX/IBL

USA:s president är en olycka. Men landets politiska problem går djupare än så.

Det är lätt att bli bedrövad när man ser utvecklingen i USA sedan Donald Trump flyttade in i Vita huset för ett halvår sedan. Supermakten har dragit sig ur Parisavtalet om klimatet samtidigt som diverse frihandelsförhandlingar har lämnats (TPP), lagts på is (TTIP) eller ska göras om (Nafta). 

Kongressen har försökt – men hittills inte lyckats – rulla tillbaka Barack Obamas sjukförsäkringsreform som gav miljontals amerikaner tillgång till vård. Domstolarna fylls med jurister som anser att abort inte är en konstitutionell rättighet och det amerikanska biståndet har villkorats just på att mottagaren inte ägnar sig åt familjeplanering.    

Dessutom hopar sig frågorna kring Trumps och Vladimir Putins relation och eventuella samarbete under förra årets val.

I internationella sammanhang verkar presidenten trivas bäst i sällskap av auktoritära ledare som sin ryske motsvarighet och Filippinernas Duterte. På hemmaplan ägnar han sig åt vildsinta verbala angrepp på medierna.     

För mycket av detta är det så klart ingen annan än Trump som ska lastas. När han för ett år sedan blev formellt nominerad på Republikanernas konvent innebar det på sätt och vis att han kapade partiet. 

Den amerikanska högern är traditionellt frihandelsvänlig. TPP:s och Naftas belackare har framför allt funnits i det till fackföreningarna närstående Demokraterna. 

Även Rysslandscirkusen är så klart knuten till Trump. Det samma gäller den allmänt vänligare tonen gentemot Putin. De hårdaste hökarna hittas normalt just hos Republikanerna. Minns hur Barack Obama avfärdade Mitt Romneys oro för Moskva i en av valdebatterna 2012 med att han levde kvar i kalla kriget.

Presidentens retorik – på Twitter och i tal – skiljer sig från varje partikamrat. 

Men mycket av det vi tycker är negativt handlar inte om att Trump har flyttat in i Vita huset, utan att en republikan har gjort det. Till skillnad från i Sverige är klimat och abort djupt politiserade frågor i USA. George W Bush vägrade som bekant ratificera Kyotoprotokollet och villkorade också biståndet.

Försöken att riva upp Obamas sjukförsäkringsreform – liksom misslyckandet att göra det – har mer med partiet och mindre med presidenten att göra. Och speglar den radikalisering som skett i dess högerfalang. 

Både tvånget att den som kan ska köpa sjukförsäkring och de olika typer av subventioner till de som inte har råd som utgör Obamacares grundpelare omfamnades länge av Republikanerna. På delstatsnivå genomfördes ett sådant system av Romney i Massachusetts så sent som 2006. 

Men partiets högerfalang har både radikaliserats och stärkt sin position, framför allt i representanthuset, de senaste decennierna. Den avskyr alla former av statliga ingrepp och därmed även Obamas reform.

Splittringen mellan dessa radikaler och de moderater som finns kvar är orsaken till att försöken att skrota Obamacare misslyckas trots majoritet i båda kamrarna. Varje försök att tillgodose ena sidan puttar bort den andra.

Såväl Republikanernas högerskifte som valet av Trump är dessutom tätt sammankopplade med djupare förändringar och mer långsiktiga trender.

Omfattande "gerrymandering" har stärkt polariseringen. När valdistrikten ritats om så att de domineras av ena partiets sympatisörer behövs inte förmågan att locka mittenväljare. Kongressledamot blir den som bäst lyckas mobilisera kärntrupperna i primärvalet. Politiken pressas utåt kanterna och kompromisser blir svårare. USA har därför blivit alltmer svårtstyrt.

Samtidigt har Fox News i drygt 20 års tid bedrivit ett lågintensivt krig mot övriga medier. Och konservativa affärsmän har finansierat attacker på bland annat klimatforskning. Manegen var alltså väl krattad för utfall mot etablerade förmedlare av nyheter och information.  

En konsekvens är – som Martin Gelin (DN 20/7) berättade i sin sammanfattning av presidentens första sex månader vid makten – att Republikanernas väljare har blivit mer auktoritära de senaste 30 åren. Efterfrågan för en Trump fanns alltså redan där, hans kandidatur fixade utbudet. 

När fastighetsmagnaten valdes sa många att han visserligen var hemsk, men att de amerikanska institutionerna är starka nog att klara av honom. Så är det nog. Men på flera vis är presidenten en konsekvens av, snarare än orsak till, landets dysfunktionella politik. 

Trump må alltså vara en olycka, men de flesta av oss i Sverige hade nog ogillat varje republikansk president. Och USA:s politiska röta sträcker sig dessvärre bortom Vita huset.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.