Mer valfrihet, ingen hänsyn till personalens arbetssituation och mindre tid till umgänge mellan föräldrar och barn. Sedan när blev det socialdemokratisk politik i Stockholm?
Alla svenska barn, vars föräldrar är hemma med småsyskon, har i dag rätt till 15 timmar i veckan på förskolan. Det är högst rimligt med tanke på att barnen på det sättet kan fortsätta att hålla kontakten med sina kompisar och delta i den pedagogiska verksamheten.
I torsdagens DN kunde vi läsa att den röd-grön-rosa majoriteten i Stockholms stadshus nu vill utöka den tiden till 40 timmar i veckan. Föga förvånande kritiseras förslaget av Moderaterna, men inte på det sätt man kunnat tro. Oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr framhåller att det på förskolorna pratas om ”att det är omöjligt att rekrytera personal, om barngrupper som blir större och sjukskrivningar som ökar”. ”Innan man gör något annat måste man fokusera på det”, hävdar hon. Moderaternas oro delas av facket.
Socialdemokraternas Karin Wanngård är dock säker på sin sak och menar att ”det här handlar om en valfrihetsreform som gör att det blir lättare att planera hur man vill ha det med förskola”.
Självklart blir det lättare att planera ju mer man kan lämna bort barnen, och valfrihet i omsorgen är ofta bra. Men det finns gränser. Att vara förälder innebär att ha barn. Och att behöva ta hänsyn till det när man planerar sitt liv. Valfrihet i barnomsorgen ska handla om att så långt det är möjligt få välja vem som tar hand om barnen när man måste arbeta. Inte om att välja huruvida man ska ta hand om sina barn när man själv är hemma. Särskilt inte när en förskoleplats i genomsnitt kostar ungefär 130 000 kronor per år och barn. En kostnad som till mer än 90 procent subventioneras av skattepengar.
Naturligtvis finns ett stort värde i att barn genom förskolan får lära sig nya saker, vilket Wanngård också påpekar. Men att verksamheten är viktig ur en pedagogisk synvinkel betyder inte att alla barn ska ha rätt att tillbringa motsvarande en heltid där, eller ens bör göra det. Åtta timmar är lång tid för ett litet barn, mycket längre än den genomsnittliga skoldagen i den obligatoriska grundskolan. Småbarn är otroligt läraktiga, men att de skulle klara av mer pedagogisk verksamhet än skolbarn förefaller mer än märkligt.
Våra skattepengar är en ändlig resurs. De ska läggas på utbildning för barn, inte billig barnvakt för deras föräldrar.