Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Världens ensammaste folk har hittat ut

För den som vant sig vid att ha sommar-Stockholms gator för sig själv var måndagsmorgonen en smärre chock. Tutande bilar, cyklister i lycra och ständigt röda trafikljus.

Hösten är här med besked. Solen går ner allt tidigare, SVT har rapporterat om första frostnatten och snart går vi där och svär i snömodden. Vad sjutton gör vi egentligen i det här landet av mörker, is och hetsrenoverade kök?

Ensamt är det också. Sverige är känt för att ha störst andel singelhushåll i världen och vi kallas ofta för ”världens ensammaste folk”. I den uppmärksammade dokumentärfilmen ”A Swedish theory of love” som kom härom året sedan beskriver filmaren Erik Gandini hur den svenska välfärdsstatens ambition att göra medborgarna till självständiga individer, oberoende av familj och vänner för trygghet och försörjning, lett till att vi lever våra liv helt avskärmade från andra. Samhällskontraktet har ersatt den mänskliga kontakten.

Det kliniskt kalla och välfungerande svenska samhället kontrasteras i filmen mot det varma och sociala, om än något kaotiska, livet på sydligare breddgrader. Och visst känner man igen sig. Inte minst med tanke på situationen för många äldre som sitter bortglömda i sina lägenheter med larmknappen och en mikrolåda med mat som enda sällskap. Hur kan vi svenskar lämna våra gamla föräldrar ensamma i stället för att låta dem flytta in hos oss som man gör i andra länder?

Att det finns stora skillnader i synen på hur äldre ska tas om hand i olika europeiska länder bekräftas i ett reportage i tisdagens SvD. I Sverige tycker 60 procent att kommunen ska ansvara för att personal kommer och hjälper en gammal förälder som inte kan ta hand om sig själv. I Grekland är motsvarande siffra 11 procent. Där är det i stället självklart för de flesta att föräldrar ska bli omhändertagna av sina barn. Man riktigt ser framför sig hur hela den högljudda familjen sitter vid ett stort matbord och äter härliga middagar tillsammans. Vilken dröm.

Ändå visar en undersökning som EU gjort att ensamstående äldre känner sig minst ensamma i de nordiska länderna, och mest i Grekland.

Kanske är det inte att bo ihop med någon som är det viktiga, utan att ha någon att gå ut och ta en bit mat och snacka lite strunt med när andan faller på.

Det som framhålls som charmen med studentlivet brukar ju till exempel inte vara det delade badrummet och soppåsen som någon annan faktiskt får ta och gå ut med nu, utan att det är enkelt att träffa och umgås med vänner.

Och att ”hänga” är något vi svenskar verkar ha blivit bättre på den senaste tiden. Stockholms lokaltidning Mitt i rapporterade på måndagen att omsättningen på stadens krogar fördubblats det senaste decenniet. Antalet restauranger har ökat med 20 procent och en stor del av stockholmarnas matbudget läggs på restaurangbesök.

Bilden bekräftas av krögaren Theodor Siesage som har sett en stor förändring de senaste åren: ”Det har blivit mer avslappnat och spontant.” Och kokboksförfattaren och programledaren Lotta Lundgren säger till samma tidning att det i dag är fler människor som har tid och råd att gå ut och äta, det är ”ett sätt att synas och ta plats i offentligheten”. Och visst syns vi på stan, inte minst på alla de uteserveringar som med hjälp av filtar och värmelampor lyckas hålla öppet halva hösten.

Solen kommer visserligen att fortsätta att gå ner innan den hunnit gå upp en otrevligt stor del av året här i Norden. Men vi har ändå blivit rätt bra på att göra det bästa av situationen.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.