Mattias Svensson: Matnationalism gör inget gott för klimatet - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Matnationalism och domedagspopulism hör inte hemma i klimatdebatten

Klimatpolitiken faller inte med avskaffat cykelstöd.
Klimatpolitiken faller inte med avskaffat cykelstöd. Foto: Erik Simander / TT

Att minska utsläppen av fossila bränslen är en fråga som inte kan reduceras till vems politik som kostar mest. Miljöpartiets matnationalism är dessutom en miljöfara.

Valtemperaturen har stigit och klimatfrågor har gjort entré efter den torra och varma sommaren. Det är välkommet och viktigt.

Alla utspel håller dock inte samma kvalitet. Varm luft och åskmoln har dragit in över debatten, främst i form av Isabella Lövins artikel i tidningen ETC (2/8), som i sitt förenande av domedagsalarmism och inskränkt nationalism visar att populismen finns i flera versioner.

Miljöpartiet valde redan i Almedalen att lansera ökade stöd till nationellt och ekologiskt jordbruk som en väg till självförsörjning. Vare sig ekologiskt eller närodlat har dock någon större betydelse för klimatet. Transporterna är en liten del av miljöpåverkan och ekologisk odling kräver mer yta för samma avkastning.

Lövin målar nu upp bilden av en värld där alla rår om sig själva – som argument för att Sverige ska välja samma inskränkta väg.

"Om skördarna slår fel i Europa – varifrån ska vi importera? Från USA? Trump kommer sätta America First. Ska vi köpa upp maten från Afrika, eller Asien – låta andra, fattigare människor svälta?"

Lövins föreställning att USA och andra rika länder inte skulle vilja sälja mat till oss är en fantasi. Donald Trump har i alla handelsförhandlingar tvärtom velat underlätta för mer amerikansk livsmedelsexport.

Handel är inte heller något nollsummespel, där vi äter upp fattiga människors mat genom att handla med dem. De får tvärtom en högre levnadsstandard av att exportera jordbruksprodukter. När Sverige industrialiserades var smör och havre viktiga exportvaror under många decennier. Än i dag är handeln viktig för att vi ska kunna äta nyttigt och varierat, och många svenska bönder producerar för export.

Internationell handel med livsmedel kommer knappast att bli mindre viktig framöver. I ett osäkert klimat ökar risken för att skördar slår fel lokalt, och då är världsmarknaden en trygghet som garanterar försörjning till rimligt pris. Det är betydligt bättre för många länder att importera mat än att tära på knappa lokala vattenresurser. Nationella jordbruksstöd tenderar dessutom att öka användningen av bekämpningsmedel och konstgödning, när marker med sämre avkastning tas i bruk. Matnationalismen är en miljöfara.

Det är inte heller så att klimatpolitiken ramlar omkull utan cykelstöd, vilket Lövin också låter påskina i sin text. Hur mycket skattepengar politiken kostar är inte nödvändigtvis ett tecken på att den är bra. Regeringen hade kunnat backa upp moderaten Christofer Fjellners kamp mot strafftullar på cykelimport från Kina. Då hade vi kunnat köpa billigare cyklar både med och utan elmotor i hela EU, utan att det kostat ett öre av svenska skattepengar.

Klimatpolitiken förtjänar seriösare förslag än kostsamma cykelstöd och kontraproduktiv matnationalism.

Allianspartierna står för klokare inspel. Moderaterna kom före sommaren med ett förslag om avdrag för klimatinvesteringar i industrin. Centern lanserade i helgen ett tillfälligt och avtrappat stöd till företag som binder koldioxidutsläpp i samband med produktionen.

Liberalerna föreslår nu ett rejält batteri av åtgärder, bland annat en avgift baserad på flygens utsläpp i stället för regeringens illa konstruerade skatt på resande, och möjlighet att även efter 2040 producera el med kärnkraft. Att anpassa EU-avgiften efter hur väl plast tas tillvara och återvinns i respektive land är också klokare än de klåfingriga förbud mot sugrör och plastbestick som Centerpartiet laborerat med.

Socialdemokraterna ägnade sitt klimatutspel åt billig polemik mot Moderaterna och hyllande av regeringens dyra klimatpolitik. Ett och annat förslag borde dock gå att återvinna, som pant på elektroniska produkter.

Ett viktigt perspektiv som saknas i tävlan om vem som "satsar mest" är att minska de miljöskadliga subventionerna. En studie vid Linköpings universitet visade häromåret att återvinning av metaller – exempelvis från hemelektronik – är belagd med högre skatter och får mindre stöd per producerad enhet än den betydligt mer miljöskadliga gruvdriften. Här finns också möjligheter att få mer miljönytta utan högre kostnader.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.