Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Medielogik: Sagans dramaturgi begränsar berättelsen

Ibland får jag frågan hur jag tror att det faktum att journalistkåren röstar så väldigt mycket mer rödgrönt än befolkningen i övrigt påverkar journalistiken. Mitt svar har hittills varit: inte särskilt mycket alls. Det som snarare påverkar är mediedramaturgin med offer och skurkar och den svartvita världsbild den förutsätter för att konstruera eller förstärka en konflikt.

Men i en ny bok, ”Genomskåda medielogiken”, menar författaren och den tidigare DN-medarbetaren Ann-Marie Åsheden att 1960-talets politiska verklighet faktiskt ger rejäla avtryck även ett halvt sekel senare.

Årtiondet brukar beskrivas som ett slags journalistisk vändpunkt. De tre O:na, Åke Ortmark, Gustaf Olivecrona och Lars Orup, var både vassa och pålästa. Och på ett sätt som knappast skett tidigare var det nu journalisterna, och inte politikerna, som styrde intervjuerna.

Men 1960-talet innebar också en politisk vändpunkt. Kritiken mot Vietnamkriget och en stor vänstervåg rullade in över världen. Åsheden beskriver hur många journalister började förmedla bilder av verkligheten ur de svagas, utsattas och förtrycktas perspektiv. ”Det var som att lägga en konstruerad mall ovanpå verkligheten. Genom hålen syntes bara utsatta delar av den”. Förvisso, konstaterar Åsheden, viktiga delar. Men till priset av att stora delar av verkligheten valdes bort.

Under 1970-talet fick yrket än mer stjärnstatus genom Watergateskandalen och vår egen IB-affär. Journalistiken hade aldrig tidigare, skriver Åsheden, visat en sådan kraft att påverka samhället. Begreppet ”medielogik” myntades för att beskriva samspelet mellan mediets behov och journalistikens inneboende behov av att välja, välja bort och komprimera.

Vänstervinden mojnade under 1980-talet men parallellt dramatiserades journalistiken. Åsheden använder begreppet ”sagomodellen”, just för att belysa hur metoden att berätta påminner om sagans värld av goda och onda.

1990 publicerades statsvetarprofessorn Olof Peterssons ”Makten över tanken”. Svidande kritik riktades mot den journalistiska utvecklingen, som beskrevs som en blandning av elitism och populism. Strax efter gjorde program som ”Striptease” och ”Kalla Fakta” entré i rutan. De blev, enligt Åsheden, ett slags folkdomstolar ”som inte alltid dömde rätt”. Och som tvärt­emot vanliga domstolar snarast agerade utifrån principen att hellre fälla än fria.

Under 2000-talet ökade granskningen av medierna dramatiskt, men utan att rendera någon nämnvärd självreflektion inom den kår som kritiserades.

Där står vi dessvärre än i dag. Åsheden refererar Demokratirådets rapport från 2005 där det bland annat sägs att det inte finns någon lärande reflexivitet hos journalisterna: ”När de kritiseras svarar de vanligtvis med tystnad, självförsvar eller motangrepp.”

SOM-institutet har i mätning efter mätning visat på genant dåliga förtroendesiffror för journalister. Vad vet vi om varför förtroendet brister?

Medieforskaren och professorn Lennart Weibull hänvisar mig till studien ”Ljusnande framtid” från 1999. Det är den senaste djupdykningen SOM-institutet gjort. Där ombads de svarande värdera mediernas brister. För kvällstidningarna, som genomgående kom sämre ut, angavs ”bristande respekt för människors privatliv” (62 procent) och ”alltför stora överdrifter” (58 procent) klart högst. Invändningarna mot morgonpressen handlade i första hand om ”för mycket negativa nyheter” (37 procent) och ”partiskhet i politiska nyheter” (31 procent).

Hur mycket av denna kritik som går att härleda till sagomodellen är en bedömningsfråga. Men den bedömningen tycks de samhällsinriktade pratprogrammen inte vilja diskutera.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.