Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Mjuka monstrets styrka

EU-kritik: Hans Magnus Enzensberger gör det lätt för sig.

Hans Magnus Enzensberger har skrivit en tankeväckande essä med skarp EU-kritik, men han bortser från det som förklarar samarbetets framgång.

Inför nyvalet i Grekland den 17 juni verkar det ha utgått ett påbud om största möjliga tystnad i Bryssel. Inget får sägas som kan tolkas som styrning eller försök att påverka det grekiska folkets rätt att säga sitt.

I det vänteläge som råder kan man fundera över hur det kunde gå så illa för Europa. Det grekiska dramat handlar inte enbart om euron och misskött ekonomi, utan berör också grunden för hur samarbetet har byggts upp under sextio års tid.

Därför är det inspirerande, men också provocerande, att läsa Hans Magnus Enzensbergers ”Det mjuka monstret Bryssel” (Karneval förlag) som nyligen utkommit i svensk översättning. Enzensberger har under decennier varit en tongivande författare i Tyskland och den nya essän är skriven med sedvanligt lätt hand. Men kritiken som riktas mot byråkratväldet i Bryssel är skarp, träffsäker och dråpligt formulerad.

Alla som besökt kommissionens korridorer känner igen den välviljans tyranni som beskrivs. Enzensberger tackar ”våra beskyddare i Bryssel” för att de så tappert inskrider mot karteller, oligopol och annat ofog som kan sätta marknaden ur spel och lura konsumenterna. ”Telefonavgifterna! Skyddet för icke-rökarna! Avgifter vid bankomaten! Här vakar EU, så att ordning skapas!”

Nej, det handlar inte enbart om ironi. Enzensberger inleder med ett ”tackom och lovom” och förklarar vad han anser vara den stora och goda nyheten: att det efter 1945 inte har skett en enda väpnad konflikt mellan unionens medlemsstater. Tidigare har perioder av fred inte inträffat under mer än några decennier av vår världsdels historia, vilket borde väga tungt när bokslutet görs.

Men den europeiska integrationen har enligt Enzensberger utvecklats till ett växande, oformligt monster. Bryssels välvilliga men osynliga och teknokratiska maktutövning förstör den europeiska mångfalden, omyndigförklarar medborgarna och urholkar demokratin.

Bristen på demokrati är definitivt en inbyggd och allvarlig svaghet i unionens beslutsapparat. Men när Enzensberger dömer hela konstruktionen gör han det ändå väl lätt för sig. För vad är egentligen alternativet?

Den som tror att Europas demokratiska länder behöver samarbeta kan inte nöja sig med mellanstatliga Europarådet som mest fungerar som en stor diskussionsklubb. Att ta steget fullt ut och bums skapa Europas förenta stater är inte heller en framkomlig väg.

Fördelen med EU är att de nationella demokratierna består, samtidigt som de kan fatta gemensamma beslut inom vissa områden. Den beslutsmetod som Enzensberger underkänner är därför inte bara samarbetets svaghet, utan också dess styrka. Elitstyret är besvärande, men unionen är en flexibel sammanslutning; ett slags federation utan egna trupper och definitiva gränser.

Problemet är att det mjuka monstret har varit alltför glupskt. Utgångspunkten för byråkraterna i Bryssel har ända sedan 1950-talet varit: mer, mer och ännu mer Europa!

Att ”skapa en allt fastare sammanslutning” har varit utgångspunkten sedan Romfördraget skrevs och är fortfarande målparagraf 1 i Lissabonfördraget. Ingen har dock lyckats beskriva slutstationen. Att växa – inåt och utåt – har varit och är fortfarande samarbetets viktigaste drivkraft.

I linje med detta tänkesätt ansågs den gemensamma valutan vara en logisk följd av den europeiska integrationen. Med euron togs det hittills största steget på väg mot en allt fastare union, men den nuvarande krisen visar att det gick alltför fort och inte var tillräckligt genomtänkt.

Under det grekiska dramat finns därför frågor som rör unionens själ. Oavbruten expansion kan inte vara samarbetets yttersta mening. Det behövs en begränsning av unionens befogenheter och makt, men också en tydligare inriktning på viktiga principer som rör medborgerliga fri- och rättigheter. Då kan det mjuka monstret i Bryssel göra fortsatt nytta.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.