Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Offerkoftan: En antirasism som befäster ojämlikhet

”Radikalfeminismen talar om för dig att du som kvinna saknar möjligheter på grund av patriarkatet. Den bekräftar din bild av utsatthet så många gånger att du till slut ger efter för den till fullo och internaliserar idén om dig själv som fullständigt maktlös inför omvärlden. Den inlärda hjälplösheten. Var du än tittar ser du nu plötsligt dessa patriarkatets obändiga strukturer. Det gör ont och dina radikalfeministiska medsystrar berättar för dig att detta onda beror på att du blivit ’upplyst’. Du har skådat världen som den är.”

Orden är Susanna Petterssons, liberal skribent som i vintrades bloggade om sin resa in i och ut ur radikalfeminismen. Pettersson förnekar inte att det finns kvinnoförtryck, och ger några gruvliga exempel på vad hon själv utsatts för, men hon pekar på vådan av att ikläda sig Den enda förklaringens offerkofta.

Jag tänkte på detta blogginlägg när jag läste den rasande texten av Judith ­Kiros som publicerades i DN Kultur förra helgen. Kiros skriver fantastiskt, hon inviger läsaren i vreden över ­rasism och orättvisor, i Sverige och i världen. Men man får också en obehaglig liten inblick i Kiros egen, tydligen legitima rasism: ”Jag älskar dem, men någonstans föraktar jag dem också: så mjuka, mjölkvita, som någonting alldeles nykläckt. En dag kommer jag att kräva tillbaka all energi jag har lagt på deras antirasistiska utveckling.”

Kiros är en av initiativtagarna till Rummet, ett samtalsforum på nätet för ”feminister och antirasister som rasifieras”. Där skrev Kiros i januari:

”The ’Good’ White Ally är vita personer som påstår sig vara på din sida. (Begreppet ’ally’, som är amerikanskt, utmärker någon som organiserar sig mot ett förtryck hen inte drabbas av.) De identifierar sig som antirasister, som medvetna och kunniga, och skulle aldrig rösta på sverigedemokraterna.” De är människor, skriver Kiros lite längre ned, som aldrig skulle riskera sina egna privilegier och stå upp för någon, ”det är personer som tolererar dig, men som aldrig skulle kunna älska dig.” Det sista är en allvarlig anklagelse.

Jag vet inte vilka verkliga personer av kött och blod som avses, men jag antar att de flesta icke-rasifierade är mycket bristfälliga antirasister. Judith Kiros å sin sida representerar något av det mest självgoda, självcentrerade och självömkande som finns i svensk offentlighet just nu.

Den i allt väsentligt amerikanska ­rasifieringsdiskurs som vunnit insteg på senare tid är möjligen intressant ur ett akademiskt perspektiv. Men det oroar att denna så kallade antirasism förs vidare till vilsna ungdomar i segregerade bostadsområden.

Att de får lära sig att så kallade icke-vita kroppar per automatik betraktas som sämre av alla som fötts med ”mjuka, mjölkvita” kroppar. Att de inte kan komma någonstans i det här genomrasistiska landet om de inte presterar minst dubbelt så bra som en blåögd svensk.

Varje mänsklig känsla av att inte passa in, av att vara oönskad, ful, tråkig, osynlig och så vidare, görs till belägg för att samhället är genompyrt av rasism.

Och ingen kämpar, egentligen, för något annat än sina egna rättigheter och privilegier.

Hur är detta perspektiv konstruktivt? Det är det inte. För dem som inte får möjlighet att skriva arga artiklar och låttexter eller tilldelas professurer och statliga utredningsuppdrag, för dem som inte kan slå mynt av rasifieringsteorierna är det ett förlamande paradigm. Uppmuntrar det till något, så inte är det ambitioner och studieflit, snarare offermentalitet, radikalisering och upplopp.

Så cementeras de strukturer Kiros och hennes åsiktsfränder säger sig hata.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.