Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: Gamla meriter duger inte en tredje gång

Unga och oförstörda – anno 2007.
Unga och oförstörda – anno 2007. Foto: Peter Macdiarmid

En cyklist som inte trampar faller till slut. Den erfarenheten ­gäller också för regeringar som suttit länge.

Att vinna tre val på raken är en konst. Ledan och tröttheten med sittande regering brukar resultera i ett maktskifte.

Men det finns undantag. Tony Blair lyckades skapa en sådan segersvit i Storbritannien åren 1997–2007, trots kriget i Irak.

Blair gästade nyligen Malmö, och då frågade jag honom: Hur gör man?

Den tidigare brittiske premiärministern svarade ungefär så här:

Det räcker inte att gå till val på vad du åstadkommit. Väljarna har hört det, de kan till slut bedöma det. Men de har högre förväntningar, särskilt om du haft makten och ansvaret en längre tid. Du måste övertyga människor om att du vill något mer.

I grunden handlar det om politiskt ledarskap. Att presentera en vision, att skapa engagemang och lust bakom en färdriktning.

Blair ville inte kommentera situationen i Sverige. Om han ändå tagit chansen att tycka till om regeringen Reinfeldt, tror jag att han hade sagt följande:

Grattis, kamrater. Även om ni på papperet tillhör motståndarlägret är jag smått imponerad av vad ni åstadkommit!

Ni vann regeringsmakten 2006 genom att följa receptet från min första valseger 1997. Ni tog avstånd från ytterligheter i ert gamla program och gjorde Socialdemokraternas mest populära delar till era: ordning och reda i den ekonomiska politiken, förslag som gynnar breda väljargrupper, profilfrågor som tydligt placerar er i den politiska mitten.

Som väntat vann ni valet och lyckades dessutom så pass väl med ekonomin, att svenska folket gav er chansen på nytt 2010. Det var starkt gjort, särskilt med tanke på finans­krisen. En skickligare opposition hade kunnat skapa allvarliga problem för er. I stället skrämde Socialdemokraterna bort många mittenväljare genom att gå till val med Miljöpartiet och Vänster­partiet. Var tacksamma för det.

De senaste fyra åren ser också bra ut ekonomiskt. Sverige framstår som en oas i den europeiska öknen. Jobben är fler, människors inkomster stiger och ni har ordning på statsfinanserna.

Problemet är att det inte räcker. Efter åtta år måste väljarna antingen lockas med något nytt eller känna att den goda utvecklingen är hotad. Det duger inte att än en gång upprepa hur väl ni hanterade Greklandskrisen.

Så långt Blair. Men även om den historiske brittiske premiärministern är ett politiskt orakel existerar det inte en enda väg mot en valseger. Hans egen politiska resa är en blandning av taktiserande, flexibilitet och närmast religiös övertygelse.

I Tyskland säkrade Angela Merkel sin tredje period som förbundskansler förra hösten utan att presentera några storslagna idéer. ”Tyskland är starkt”, stod det på hennes valaffischer, med tillägget: ”Och bör så förbli”.

Temat påminner om Margaret Thatchers tredje valvinst 1987, då den konservativa kampanjen förkunnade: ”Storbritannien är starkt igen. Låt inte Labour rasera det.”

De senare kampanjerna tycks ha inspirerat Fredrik Reinfeldt, som gång på gång gör varningar för rödgröna experiment. I veckans partiledardebatt sa statsministern:

”De (rödgröna) vill ställa om Sverige, stänga ner marknader, angripa marknadsekonomin, ge sig på tillväxten, som helst ska vara noll, arbetstidsförkorta, ta bort mycket av den valfrihet som finns och stänga kärnkraft. Det är en lång, lång lista på en stor förändring av Sverige som nu väntar.”

Oro för rödgrön röra kan säkert hjälpa alliansregeringen en del. Men taktiken fungerande bättre mot Mona Sahlin och Håkan Juholt än mot Stefan Löfven. Och i höstens val ser inte längre ekonomi och regeringsduglighet ut att bli huvudfrågor.

Paradoxalt nog har de borgerligas relativa framgångar på det ekonomiska området bidragit till att väljarnas tankar upptas av annat än statsfinansiell balans och ordning och reda: feminism, miljö, invandring.

Det finns ingen utbredd oro för att Sverige ska hamna i djup kris. Det finns ingen som på allvar tror att landets finansminister ska behövs stå med mössan i hand på Wall street, även om Socialdemokraterna ett tag försökte få människor att tro det. Anders Borg har segrat sönder sig själv och därigenom gjort sitt eget område mindre intressant.

Bristen på konflikt i de vanliga politiska frågorna gör att annat tar över – och att fokus i debatten förflyttats från både Moderaterna och Social­demokraterna. Partiernas usla noteringar i de senaste opinionsmätningarna talar för sig själva.

För Fredrik Reinfeldt är dock läget ­betydligt värre än för Stefan Löfven. Sett till de politiska blocken har de rödgröna successivt ökat sitt stöd sedan början av året, samtidigt som allianspartierna steg för steg förlorat mark (50,2 mot 36,9 procent i den senaste sammanvägningen av samtliga opinions­institut).

Moderaterna borde ha kunnat förutse utvecklingen. Det krävs ingen avancerad analys för att förstå att man inte vinner regeringsmakten en tredje gång genom att mekaniskt upprepa budskapet från tidigare valrörelser.

Om Reinfeldt kunnat sin Blair hade han ryckt åt sig initiativet och pekat ut en vision för de närmaste fyra åren, varför inte förankrad i regeringens framtidskommission. Det hade fyllt vakuumet som nu råder i politiken och minskat möjligheterna för Gudrun Schyman och andra att definiera samhällsproblemen. Men det förutsätter att duon Reinfeldt och Borg vet vad de vill.

De har fortfarande en vecka kvar till Almedalen att fundera ut det.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.