Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: När i hundan ska Sverige få dricka sockerdricka?

Just nu är det gratis för staten att låna. Sverige borde utnyttja läget till att göra flera större framtidsinvesteringar, som dessutom kan dämpa krisen.

Under Almedalsveckan kunde man skönja tecken på att debatten nu ändrar fokus.
Mellan 1990 och 2008 ­ betalade svenska staten i genomsnitt 5,8 procent i ränta på sina tioåriga lån. I fredags, när Almedalsveckan hade börjat gå mot sitt slut, var motsvarande ränta nere i 1,3 procent.

Det är en historiskt låg nivå som innebär att staten just nu lånar gratis på marknaden, om man tar hänsyn till inflationen.

Sverige är inte ensamt om att befinna sig i denna unika situation. I stora delar av västvärlden ser det ut på samma sätt. Även länder med väsentligt högre statsskuld än vi – USA, Japan, Storbritannien – ligger också nära en nollränta. Undantaget är ett antal euromedlemmar.

I vår inrikespolitiska debatt brukar det göras gällande att dessa länder straffas därför att de slarvat med sina offentliga finanser. Men skälet till att Spanien och Italien måste betala 6–7 procent är knappast att deras statsskulder skiljer ut sig; det gör de inte. Orsaken är att dessa stater saknar tillgång till en egen centralbank. De kan inte trycka mer pengar vid behov, eftersom de överlämnat kontrollen över sin egen valuta till ECB.

Detta ser marknaden, vilket framkallar spekulation som lätt blir självuppfyllande.

Vad är då skälet till de låga räntorna utanför euroområdet? Ja, i allt väsentligt speglar de västvärldens pågående ekonomiska kris.

I många länder försöker den privata sektorn betala av sina skulder efter låneboomen, och det leder till att sparandet ökar. Därför finns det gott om kapital som staterna kan använda för sin finansiering.

I tider av oro och nedgång flyr dessutom investerare till det som uppfattas som minst osäkert. Man köper statspapper – och då faller räntorna. Att dessa befinner sig nära noll avspeglar djupet i den nuvarande depressionen och marknadens pessimism om framtiden.

Den dagen räntorna stiger är det ett välkommet tecken på att ekonomierna börjar återhämta sig.

Detta gäller också för Sverige, som fortfarande plågas av krisen.

Faktum är att svensk ekonomi på fyra år endast vuxit med tre procent. Före Lehman Brothers krasch 2008 var BNP-tillväxten ett par procent varje år. Just nu befinner vi oss inte i närheten av den gamla takten, även om det ser bättre ut än i många andra länder.

När OECD förra året talade om en svensk Pippi Långstrump-tillväxt, missade man att det handlade om en naturlig återhämtning efter ett tidigare BNP-ras på 7 procent.

Arbetslösheten är likaså hög och ser ut att stiga. I maj låg den på 8,1 procent, vilket knappast kan sägas vara en normal nivå. Trots att regeringens politik bidragit till högre sysselsättning är det fortfarande alldeles för många som saknar ett jobb.

Återigen: detta är ett symtom på krisen. Svensk ekonomi befinner sig – i likhet med Europa, USA och Japan – under sin potential. Någon risk för överhettning finns knappast.

Problemet är att regeringen skickat ut motsatta signaler. När eurokrisen förvärrades på sensommaren 2011 började Anders Borg tala om att Sverige behövde större säkerhetsmarginaler.

Finansministern bromsade i uppförsbacken – tvärtemot grundidén i det finanspolitiska ramverket – i stället för att tillfälligt låta utgifterna öka något.

Tanken med statens överskottsmål var ju att man skulle spara på krutet till de dåliga tiderna. Men i Anders Borgs värld tycks det alltid var rätt att betala av statsskulden, oavsett konjunkturläge. Och särskilt mycket ska det visst amorteras när behovet av att motverka en kris växer och det finns gott om lediga resurser i ekonomin.

Emil i Lönneberga hade ett talesätt för denna uppochnedvända värld: ”När jag inte har pengar kan jag inte köpa sockerdricka. När jag har pengar får jag inte köpa sockerdricka. När i hundan ska jag dricka sockerdricka?”

Nu verkar det som om Borg äntligen börjat tänka om och är beredd att investera i annat än bara sin egen trovärdighet som rikshushållare. Under den gångna Almedalsveckan öppnade han för att satsningarna i höstbudgeten på infrastruktur och forskning kan bli större än vad regeringen tidigare tänkt sig. Frågan borde vara okomplicerad.

Det är praktiskt taget gratis för staten att låna, alldeles för många svenskar är arbetslösa och det finns gott om angelägna framtidsinvesteringar att göra.

Att i detta läge insistera på överskott i statsbudgeten, av något slags imageskäl, är dålig ekonomisk politik.

De låga räntorna gör det extra angeläget att sätta i gång infrastrukturprojekt som bedöms som samhällsekonomiskt lönsamma. Staten kan till en historiskt låg kostnad se till att väg- och järnvägsnätet uppgraderas.

Det är både klok konjunkturpolitik, med tanke på att eurokrisen ser ut att bli långvarig, och en viktig investering i svensk ekonomi.

Samma resonemang är giltigt för forskning och utbildning. Det är bättre att arbetslösa erbjuds studieplatser än att långvarigt gå utan jobb. Och för att ekonomin långsiktigt ska växa bör anslagen till forskning fortsätta att öka.

Regeringen skulle också kunna passa på att genomföra flera av de skattesänkningar som man talade om i valmanifestet 2010.

Det har i några år vilat ett Borgskt paradigm över svensk debatt. Den som ifrågasatt finansministerns bedömningar har målats ut som oansvarig, även när Borg talat mot bättre vetande. Dagens socialdemokratiska ledning är livrädd för att göra något som kan uppfattas som ett återfall i Håkan Juholts tangotakter.

Men under Almedalsveckan kunde man skönja tecken på att debatten nu ändrar fokus. Det är i så fall ett hälsosamt omslag. För ett land med låg statsskuld, extremt låga räntor och hög arbetslöshet är det inte slösaktigt att dricka sockerdricka.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.