Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: När ska de börja tala med varandra?

Det som alla sa inte skulle inträffa är nu på väg att ske. Sverigedemokraternas skattepolitik blir Sveriges på grund av regeringens och oppositionens agerande.

I valrörelsen 2010 deklarerade Mona Sahlin att hon aldrig tänkte regera med hjälp av Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt gjorde på samma sätt klart att inte heller han tänkte ”ta i SD med tång”.

Med ett år kvar till nästa riksdagsval tycks dock Sverigedemokraterna vara det enda parti som får sin vilja igenom i skattepolitiken.

SD är för ett femte jobbskatteavdrag – i likhet med regeringen. Samtidigt är Sverigedemokraterna emot de borgerligas förslag om att sänka den statliga inkomstskatten – precis som de rödgröna.

Slutresultatet efter veckans hårda ord i riksdagen, där regeringen och de rödgröna är oeniga om hur budget­reglerna ska tolkas, kan alltså bli att SD:s politik genomförs.

”Vet att det är orealistiskt just nu, men det finns ett tredje alternativ; blocköverskridande lösning”, konstaterar S-veteranen Lars Stjernkvist i ett inlägg på Facebook.

Han har rätt, men i frånvaron av sådana steg agerar partierna emotionellt och konfrontatoriskt.

Så hade det inte behövt bli.

Som statsminister kunde Fredrik Reinfeldt tidigt under mandatperioden ha sträckt ut handen till Socialdemokraterna och etablerat ett bättre förtroende.

Det hade inte inneburit att Moderaterna kapitulerat politiskt. Det skulle räckt för Reinfeldt att symboliskt och praktiskt visa att han respekterar den uppkomna parlamentiska situationen, i vilken de borgerliga faktiskt saknar egen majoritet. Det hade exempelvis kunnat ske redan i talmansvalet 2010, då den kloke och erfarne socialdemokraten Björn von Sydow stod till förfogande. Men Moderaterna agerade som om man hade egen majoritet och missade ett gyllene tillfälle att lägga grunden för en konstruktiv dialog med S.

Björn von Sydow, å sin sida, drog tillbaka sin kandidatur när han insåg att talmansvalet skulle avgöras med Sverigedemokraternas utslagsröst.

S-ledaren Stefan Löfven var inte partiordförande när detta inträffade, men noterade naturligtvis hur Reinfeldt agerade. Löfven, skolad i fack­föreningsvärldens givande och tagande, såg en regering som inte prioriterade ömsesidighet och långsiktiga relationer över blockgränsen.

Det påverkade säkert honom. Men när Löfven tre år senare befinner sig i ett liknande läge, med SD som trolig vågmästare, borde han tänka framåt i stället för att klaga på det som varit.

Vilka blir konsekvenserna av att åter ge utslagsrösten till Sverigedemokraterna? Och hur påverkas Socialdemokraternas möjligheter att själva regera i framtiden, om man nu försöker ställa till med budgetproblem för de borgerliga?

Om dagens opinionssiffror står sig talar mycket för att Stefan Löfven blir statsminister efter nästa val, även om han som Reinfeldt inte får egen majoritet. Det ligger i hög grad i hans intresse att redan nu etablera en konstruktiv dialog med de borgerliga, så att var och varannan riksdagsomröstning inte förvandlas till ett trumfkort för SD.

Löfven borde därför handla så som han själv vill att allianspartierna ska agera den dag de befinner sig i opposition. Om Socialdemokraterna försöker stycka sönder regeringens budget denna höst kan de inte förvänta sig att de borgerliga ska lämna en kommande S-budget i fred.

Sakligt finns det också andra skäl för Socialdemokraterna att fundera över sin linje.

Även om partiet ogillar de borgerligas skattepolitik har praxis sedan 1990-talet varit att riksdagen inte bryter loss delar av budgeten. Regeringens ekonomiska politik antas eller förkastas i sin helhet av riksdagen.

En av arkitekterna bakom denna ordning, som kom till efter den ekonomiska krisen för 20 år sedan, var centerpartisten Per-Ola Eriksson.

”Jag reagerar mycket starkt på att man börjar fiffla och trixa med reglerna. Det är att bryta ner förtroendet för vårt budgetsystem … Min enkla vädjan, eller hälsning till riksdagen, är att den ska hålla fast vid det system vi har”, sa Eriksson i veckan till Aftonbladet.

Per-Ola Eriksson samarbetade nära med förre S-ledaren Göran Persson. Han kan inte avfärdas som en av Annie Lööfs förtrogna som automatiskt ställer upp när det blåser – tvärtom gav han henne hård kritik i vintras för Centerns nya idéprogram, ett dokument han refererade till som ”fyllt med nyliberala floskler och tokigheter”.

Det gäller att välja sina strider. Det förvånar att Stefan Löfven är på väg att förvandla en marginell sänkning av den statliga inkomstskatten till en så stor fråga.

I Löfvens fackliga organisation IF Metall, som han tidigare ledde, var man inne på att medlemmar som tjänade lite bättre, kanske för att de arbetade under obekväma tider på dygnet, skulle få behålla minst hälften av en inkomstökning efter skatt. Argumentationen den gången är lika giltig i dag – höga marginalskatter skadar samhällsekonomin och bidrar inte till mer rättvisa. Tvärtom straffas grupper som lagt ned tid och pengar på förkovran och högre utbildning.

I den stora skattereformen för över 20 år sedan var Socialdemokraterna och Folkpartiet överens om att högst 15 procent av inkomsttagarna skulle betala den statliga inkomstskatten – och maximalt bli av med 50 procent av sin inkomst i skatt.

I verkligheten blev andelen högre, och sedan infördes dessutom den så kallade värnskatten som bröt principen om ”hälften kvar”. I en genomgång som den akademikerorganisationen Saco gjorde 2008 framkom att målet om max 15 procent bara nåddes en gång – år 1995.

På senare tid har situationen förbättras något. Med regeringens senaste förslag kommer cirka 110.000 färre att behöva betala statlig inkomstskatt, helt i linje med intentionerna från den stora skattereformen.

Det är skillnad på politiska bråk och meningsfulla politiska bråk.

Veckans budgetstrid skapar knappast någon annan vinnare än det parti som ingen sade sig vilja ”ta i med tång”.

En stillsam undran till Socialdemokraterna och Moderaterna: Varför gör ni på detta viset?

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.