Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Peter Wolodarski: Sluta vara kränkta, bittra och arga

Nu är det val igen.
Nu är det val igen. Foto: PONTUS LUNDAHL / TT

Sverige har en lång tradition av såväl minoritetsregeringar som lösningsinriktade politiker. Veckans kaos riskerar att leda bort från en av Sveriges största tillgångar: tilliten.

Fredrik Reinfeldt såg mer allvarstyngd ut än vanligt. Trots att hans allians hade drygat ut avståndet till de rödgröna partierna uppvisade statsministern ingen glädje. Valnatten 2010 framstod mest som en borgerlig sorgestund.

”Svenska folket har inte givit exakt det valresultat som vi önskade”, inledde Moderatledaren sitt tacktal på partiets valvaka. Byråkratprosan trängde ut segerformuleringarna.

Fredrik Reinfeldt såg ut som en ledsen hund därför att det parlamentariska läget skiftat. Samtidigt som de rödgröna backade gick Sverigedemokraterna framåt, och kom in i riksdagen. Alliansregeringen förlorade sin majoritet. SD kunde påverka omröstningarna om de anslöt sig till oppositionen.

Det hände dock inte så ofta, visade det sig, och fram till hösten 2013 gick det därför hyggligt för Fredrik Reinfeldt att regera i minoritet. Det var inte lika bekvämt som under 2006–2010. Men det fungerade, precis som det tidigare fungerat för Socialdemokraterna när man under efterkrigstiden regerade med passivt stöd av kommunister.

Valnattens nedstämdhet framstod som ett utslag av borgerlig självspäkelse.

Fyra år senare känns Reinfeldts uppgivenhet något mer begriplig. Den politiska depressionen har gripit tag om långt många fler än landets tidigare statsminister, efter veckans besked om ett extra val i mars.

Haken är bara att Fredrik Reinfeldt, liksom många av dem som nu blivit nedstämda, tänker några steg för långt. De tycks ge upp tanken på att lösa ett problem som det egentligen finns förutsättningar att lösa.

Grundfrågan är fortfarande denna: Ska Sverige kunna behålla en lång tradition av minoritetsregeringar?

Fram till förra hösten var det ingen som ifrågasatte det. Sen blev det storbråk när Socialdemokraterna – mot praxis – försökte bryta loss delar av alliansens budget, och lyckades. Och den senaste veckan har läget förvärrats dramatiskt när Sverigedemokraterna – också i strid med praxis – anslöt sig till alliansens budget i riksdagens slutomröstning, och därmed fällde regeringens ekonomiska politik.

Om vi för en stund bortser från Sverigedemokraterna och koncentrerar oss på resten av riksdagen, som representerade 87 procent av väljarna i det senaste valet: Är det orealistiskt att övriga partier, efter denna kaotiska höst, skulle kunna tänka sig att stärka möjligheten att regera i minoritet?

Jag inser att frågan kanske inte lämpar sig för den upptrissade valrörelse som redan inletts. Jag inser att partierna i det destruktiva blame game som just nu pågår är fokuserade på agitation, inte långsiktiga lösningar.

Stefan Löfvens utfall i veckan mot såväl allianspartierna (”ansvarslösa”) som Sverigedemokraterna (”nyfascister”) gör eventuella förhandlingar och kompromisser orealistiska. I alla fall för tillfället.

Men det kommer en tid också efter ett extra val, då Sverige ska styras. Alldeles oavsett vem som blir statsminister efter den 22 mars måste det finnas förutsättningar att regera, om inte svensk politik ska glida in i återkommande kriser.

Just nu saknas en jämvikt. Den gamla ordningen är rubbad, en ny behöver skapas.

Hösten 2013 fick alliansen en käftsmäll i riksdagen. Nu har Socialdemokraterna fått en rejäl smocka i retur. Balansen har tippat tillbaka.

Den optimistiska tolkningen av extravalet, som egentligen inte hade behövt utlysas, är att det krävs en rejäl kris för att de borgerliga och Social-demokraterna stegvis ska kunna lösa upp sina knutar.

Kanske kan det inte ske förrän efter den 22 mars. Men förr eller senare måste det ske, om inte Sverigedemokraterna ska bli del av ett framtida regeringsunderlag.

De ledande partierna måste agera på ett sätt som tjänar – inte skadar – det gemensamma intresset.

De behöver behandla varandra som de själva vill bli behandlade. Ord och handling kan inte vara olika saker. De måste agera i riksdagen på ett sätt som skapar förutsättningar för det de säger sig vilja åstadkomma – ett fungerande regeringsarbete.

Antingen styr partierna över blockgränsen. Eller så låter man det största blocket regera, dock med hänsyn till att det behövs diskussioner med oppositionen i viktiga frågor.

Man kan inte – som Fredrik Reinfeldt gjorde flera gånger som statsminister – låtsas som om det största oppositionspartiet inte existerar.

När Sverige utser en ny EU-kommissionär ska det självklart ske efter överläggningar mellan regering och opposition. När riksdagen väljer ny talman kan det vara rimligt att sträcka ut en hand över blockgränsen. När stora viktiga system ändras sker även det efter överläggningar.

Så har ömsesidighet och tillit historiskt skapats i det svenska politiska systemet. Det är en tillgång som Sverige haft enorm nytta av, men som ständigt måste vårdas.

Detta är inte att manipulera valutslaget och ignorera folkviljan, som Sverigedemokraterna försöker göra gällande, utan att återknyta till en stark svensk politisk tradition av konstruktivitet. Alternativet är ännu djupare skyttegravar. I USA ägnar demokraterna och republikanerna betydande politisk energi åt att blockera varandra. Beslut hamnar i långbänk, reformer ställs in, misstron mot makten i Washington växer.

I slutändan är alla förlorare, inte minst den politiska demokratin.

Sverige behöver inte gå den vägen. Men vi riskerar att hamna där om våra ledande politiker fortsätter att känna sig kränkta, bittra och arga.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.