Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Rädda barnen från extremism

Vad tänker ni på om ni hör orden ”Rädda Barnen”? Utsatta ungar som får en röst tack vare viktigt ideellt arbete?

Det gjorde jag, tills jag i förra veckan läste en arg debattartikel på Nyheter 24 av vice ordföranden för Rädda Barnens ungdomsförbund. Nu tänker jag på ”vithet”. På att omvänd rasism är ”något lika ickeexisterande som en rektangulär cirkel”. På ”public service:s skrämmande utveckling mot så kallad opartiskhet”.

Orsaken är att den vice ordföranden, Jorge Londoño, tycks tillhöra den lilla men ytterst högljudda grupp antirasister som anser att hudfärgen är avgörande för någons rätt att uttala sig om rasism. Att vita debattörer ska stå tillbaka. Inte för att deras åsikter är mindre välargumenterade utan på grund av något de inte kan göra något åt: sin hudfärg.

Jag vet inte hur många dessa debattörer är. När jag besökte en av deras demonstrationer var de ett 40-tal, så jag ska vara generös och säga att de kanske är omkring 400. Men de är lika skickliga på att skaffa uppmärksamhet som de är fåtaliga.

Det största problemet med att ge dessa företrädare för stor uppmärksamhet är att det allvarligt kan skada den sansade kampen mot rasism. Tack och lov tycks gruppen också vara magnifikt separatistisk. Ge dem minsta chans så blir de osams om någon kommatering i ett manifest – eller ännu hellre om någon hudnyans. Därigenom garanterar de tack och lov sin egen fortsatta marginalisering.

Problemet är att större organisationer, som massmedier, partier och rörelser som Rädda Barnen, gärna ängsligt plockar in dem som ett bevis på att man hänger med i de senaste politiska trenderna. Då får pigmentmätarna plattformar som är kraftigt oproportionerliga sett till hur få som håller med dem. Detta hände, sannerligen, på 1970-talet och vi betalar i någon mån fortfarande priset.

Ett annat pris betalar organisationer som Rädda Barnen. Exakt hur det gick till när ungdomsförbundet fick sin vice förbundsordförande vet jag inte. Men jag vet att jag hädanefter inte kommer att kunna möta någon RB-kampanj utan att tänka på vithet, på att män­niskor med ljus hudfärg ska ”låta sig ledas” och på att opartiskhet i public service anses skrämmande.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.