Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Religion: Stridernas kyrka i Sverige

Signerat – Erik Helmerson.

Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

Så förklarar Martin Luther Guds åttonde bud i sin lilla katekes, en text som tycks ha undgått flera av dem som nu svingar vilt i en inflammerad debatt om Svenska kyrkans identitet.

Huvudfrågan gäller inget mindre än kyrkans syn på sig själv, det omgivande samhället och andra religioner. Diskussionen har puttrat länge under ytan men tog ny fart när en präst, Annika Borg, skrev kritiskt om manlig omskärelse på DN Debatt i höstas tillsammans med Christer Sturmark från Humanisterna.

Var deras artikel ett tecken på kyrklig intolerans, rentav rasism, gentemot judendomen och islam? Det anser den falang som predikar ett närmande mellan kyrkan och de svenska muslimerna och som vill tona ner skillnaderna mellan kristendom och islam. Fejden har gett upphov till stundtals parodiskt hårda ord från båda sidor.

Kyrkodebatten speglar den diskussion som förs i samhället. Hur kritisk kan man vara mot andra värderingar, religioner och kulturer innan man blir direkt främlingsfientlig? Här finns också en ytterligare dimension: En kärlekskyrka måste vara omfamnande, inte bortstötande. Men om man försöker omfamna för många uppfattningar kan man själv bli kvävd och försvinna.

Debattens eftersmak är den gamla vanliga, sorgliga: Tänk att just människor som predikar kärlek har så kort avstånd till revolvrarna. Den indikerar också hur lätt det är för en organisation som Svenska kyrkan att bli politiserad när dess företrädare driver egna politiska agendor.

Och slutligen visar debatten hur sunt det var att skilja kyrkan från staten. Ingen föds längre in i Svenska kyrkans åsiktspaket, och envar som inte gillar det kan gå ur.

Tills vidare kunde det vara klokt för de mest ilskna debattörerna att begrunda Luthers mindre kända tillägg till det åttonde budet: ”Vi skola hålla våra ivriga tangentfingrar i styr så att vi icke äro så flinka med att kalla vår nästa för politiskt korrekt, främlingsfientlig, skamlig och/eller lömskeligen allierad till Anders Behring Breivik.”

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.