S skjuter besluten framför sig - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

S skjuter besluten framför sig

Samförstånd är ofta populärt hos väljarna, även om de sällan blir nöjda när partierna samlas i mitten och bordlägger ideologierna. Inom utrikes- och försvarspolitiken finns det i alla fall avsevärda poänger med hygglig nationell enighet.

På måndagen var det Stefan Löfvens tur på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Den socialdemokratiska försvarspolitik han presenterade sades mycket riktigt bygga på ”breda överens­kommelser”. Innehållet var dock oklart. Mestadels var det ett praktiskt sätt att slippa ta ställning i svåra frågor.

I Försvarsberedningens analys från i maj av läget i Ryssland var alla partierna överens om skrivningarna. Tolkningarna av vad de mödosamt präntat ned spretar däremot hit och dit. När beredningen i mars ska lägga fram sina förutsättningar för 2015 års försvars­beslut lär samma sak inträffa.

Löfven angav fyra redan kända fundament för S försvarslinje. Alliansfriheten ska bestå, ty Sverige kan av något skäl göra allt med Nato utom att bli medlem. Det nordiska samarbetet ska ”stärkas”, uppenbarligen med Finland eftersom övriga Norden trivs förträffligt med Nato. EU ska ägna sig åt att förebygga konflikter. Och FN är fint (även om man alltid måste ringa Nato för att få något gjort).

Hur en bred rödgrön regeringsupp­görelse om försvaret skulle se ut är ett mysterium. Löfven antyder vagt att han vill höja anslagen, önskepartnern MP vill sänka. S jublar över Jasaffären med Brasilien, MP beklagar den och vill stoppa all vapenexport.

Att språkröret Åsa Romson åtminstone inte kan vara försvarsminister i en Löfvenregering blev synnerligen tydligt i Sälen. Vänstern är inget för S att hålla i handen. Säkerhetspolitik är knappast den viktigaste frågan för de rödgröna, men ännu en där dessa har mer att gräla ihop sig om än alliansen.

S har beröringspunkter med Folkpartiet. Försvaret av Sverige ska gå först, säger numera både Löfven och Jan Björklund. Kanske skulle S vara intresserat av FP:s nya minivärnplikt. I Natofrågan finns i stället en avgrund mellan dem.

Det är valår, och Löfven måste gå till anfall. Men på sista raden skiljer sig hans försvarspolitik rätt lite från Moderaternas. Även i fortsättningen kommer Sverige inte att vilja bestämma sig, vare sig för en massiv upprustning mot ryssen eller för Nato.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.