Sofia Nerbrand: Pessimismen svärtar ner borgerligheten - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Pessimismen svärtar ned hela borgerligheten

Foto: Magnus Bard

Psykologi snarare än ideologi förklarar missämjan inom borgerligheten. En positiv grundsyn retar stora delar av högern. Det är synd att optimism kan vara så provocerande. 

Inom borgerligheten pågår en otrevlig batalj. En hyfsat harmonisk allians och borgfred mellan borgerliga ledarsidor har förbytts i förbittring, inte minst om migration och kulturfrågor. I förstone syns osämjan främst handla om värderingsskillnader. Men underskatta inte betydelsen av olika syn på hur landet ligger och val av perspektiv.

Den brittiske författaren David Goodhart lyfter fram att en stor andel av befolkningen trivs bäst under sin korkek. Ett otal borgerliga ”sanningssägare” i Sverige menar att man måste lyssna på dessa "någonstansare" och deras oro. Samt lära ut svenska värderingar och sätta upp staket för att skydda korkeken. Kristdemokraterna försöker i linje med detta nå ut till verklighetens folk genom att låta Bert Karlsson trava ”sanningar” om att den svenska vården och rättsväsendet inte fungerar, under en utfrågningsturné med partiledaren Ebba Busch Thor.

På andra sidan påstås vi vara ”varsomhelstare”, som rör oss ledigt över jorden och försvarar globalisering och pluralism, vilket enligt deras sätt att se det gör det svårt att känna kärlek och lojalitet till familjen och grannskapet. Vi – jag tillhör denna skara socialliberaler – som fortfarande anser att det  är moraliskt riktigt och praktiskt möjligt att öppna våra hjärtan och ha en betydligt mer välkomnande migrationspolitik än dagens måste förstå att vi har fel. Punkt.

Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg skrev i december 2016 en karaktäristisk ledare med rubriken ”Ni måste förlåta oss för att vi hade rätt” om flyktingpolitiken. 

Nättidskriften Kvartals chefredaktör Paulina Neuding slår fast att publikationen inte har någon ideologisk riktning och har som ambition att diskutera hur ”saker faktiskt hänger ihop”. Gott så. Men man kan också gömma sina premisser genom att trava statistik och anekdoter som stöder dem. Man talar bara om ”hur det är”. 

Eller så ondgör man sig över åsiktskorridoren och allt man inte får diskutera i offentligheten. Kvartals Jörgen Huitfeldt skriver att hans tidigare arbetsgivare, Sveriges Radio, sviker sitt uppdrag genom att inte skildra hela sanningen om invandringen. ”Subtila processer” fick honom att avstå från att ställa frågor om vad migrationen gör med Sverige. Han säger till den danska tidningen Politiken (18/3) att han hade ”en växande klump i magen” över att SR svek den stora gruppen ”någonstansare” bland lyssnarna.

Ofta innehåller sanningen både och. Sött och salt. Ljust och mörkt. Styrkor och utmaningar.

Både som människa och publicist behöver man dock välja en utgångspunkt, givet förutsättningarna: Det kan vara kämpigt nu – men lösa sig på sikt. Man kan se möjligheter – eller tro att allt går åt helvete. 

Jag startade det liberala samhällsmagasinet Neo i mitten av 2000-talet. Första numret pryddes av orden ”Det ser ljust ut” och en Nasabild av jorden där regioner med demokrati och marknadsekonomi bokstavligen lyser i natten, medan Nordkorea är svart. Andra numret handlade om att det ser mörkt ut, mot bakgrund av Muhammedteckningarna och den militanta islamism som utmanar det öppna samhället. 

Neo valde att ha optimismen som sitt signum baserat på människans problemlösningsförmåga – och dömdes följdriktigt ut av tungsinta skribenter som antiintellektuellt och lättviktigt. En positiv grundsyn var då provocerande på vänsterkanten, men inspirerade borgerligheten. Nu rasar delar av högern mot den.

Klyftan märks även inom partipolitiken. Centerpartiet lanserade kampanjen ”Framåt” häromdagen med orden ”Vi står för framtidstro och optimism. När andra sprider oro, vill vi skapa trygghet. När andra tar till främlingsfientlighet, väljer vi medmänsklighet.” Gissa om de som väljer att framhålla no go-zoner och en trängd socialtjänst gillar detta.

Jag dristar mig till att tro att det inte bara handlar om ideologi – utan psykologi.

Jag dristar mig till att tro att det inte bara handlar om ideologi – utan psykologi. Personlighet och personliga erfarenheter. Den som har blivit bränd är mer misstänksam. Har man flytt från krig och förtryck har man sett ondskan i vitögat. Huitfeldt tar upp att många som debatterar migrationsfrågan har invandrarbakgrund och därför ser problemen tydligare. Kanske är det min trygga medelklassuppväxt som lagt grunden för min optimism? Framför allt är det ett aktivt val, fritt för alla att göra.

Psykologisk forskning visar att det lätt uppstår konflikter när defensiva pessimister och strategiska optimister ska samarbeta. Det är vad vi ser inom svensk borgerlighet. 

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.