Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Stereotyper: Här kommer klipp i Långstrump

Rubriken på Sveriges Televisions hemsida har allt en debattglad samtid kan önska sig: ”SVT rensar ut rasismen ur Pippi Långstrump”. Det var bara ordet Zlatan som fattades. Megabyten hade knappt hunnit träffa datorskärmen förrän grälet var i gång: Är det rätt eller fel att klippa i tv-serien ”Här kommer Pippi Långstrump” som kommer i ny dvd-utgåva och ska visas i Barnkanalen?

Det som klippts om eller bort är scener där Pippi talar om sin pappa som ”negerkung”. Hon leker också ”kines” genom att göra sina ögon smala.

Denna debatt tar inte slut. Vi minns till exempel ”Tintin i Kongo”, barnboksfiguren Lilla hjärtat samt återutgivningen av ”Ture Sventon i Paris”, som alla blivit föremål för heta diskussioner om rasism.

Jag fascineras av dem som tycker att frågan är enkel. Den handlar för det första inte om huruvida det är rätt att springa runt och ge folk rasistiska tillmälen, vilket det inte är. Det måste finnas en principdiskussion: Ska vi över huvud taget peta i konstverk? Exakt vad är det som ska petas bort? Vem ska bestämma om och utföra själva petandet?

Vad gällde Tintin handlade sakfrågan om huruvida albumen skulle finnas på ett visst bibliotek eller inte. I fallet Lilla hjärtat valde konstnären själv att dra in de kontroversiella böckerna. Volymen ”Ture Sventon i Paris” utelämnades när förlaget gav ut bokserien på nytt.

Här är det annorlunda. SVT ändrar i ett konstnärligt verk utan att tillfråga upphovskvinnan, som är död. Vi kan anta att Astrid Lindgren godtagit redigeringen, kanske till och med omfamnat den – men det vet vi inte.

Naturligtvis ska vi undvika att barn utsätts för rasistiska uttryck. Det finns dock en uppsjö sätt att åstadkomma detta: I böcker kan man skriva in förklarande förord, som förälder kan man på olika vis välja bort stereotyperna i kulturen. SVT hade kunnat paketera sändningen på ett pedagogiskt, problematiserande sätt.

Att rusa in med saxen är det sämsta alternativet. Ingen annan än konstnären själv ska ändra i sina verk. Den som ständigt vill redigera efter tidens värderingar hamnar på ett sluttande plan, där man ser olämpligheter överallt och tillgången på saxar synes obegränsad.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.