Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Susanna Birgersson: Superbär och morgongymnastik

Fånga dagen...
Fånga dagen... Foto: Mikael Andersson/ TT

Många vill hinna mycket. Den välorganiserade hinner mer. Vad är problemet?

Mitt kvällsjag leker ibland med tanken att gå upp en timme tidigare på morgonen. Mitt kvällsjag ser framför sig hur jag mjukt glider över från sömn till vakenhet, knäpper på P2 medan resten av världen fortfarande är tyst. Jag kliver upp och gör några gymnastiska övningar, för styrka och smidighet, innan jag går till kyskåpet och häller upp ett litet glas färskpressad juice. I kvällens vision av nästa morgon hinner jag sedan både ge håret en fuktgivande inpackning och ”avlägsna döda hudceller” med min exklusiva scrubkräm av rörsocker och ingefära.

Efter duschen är det dags att slå om till P1 och börja närma sig världen utanför. Med upphöjt lugn lyssnar jag på de mot-väggen-ställda politikerna och rapporterna om elände och epidemier. Yoghurten toppas med superbär, nötter och krossade linfrön. Mat för den som vet att både njuta och vara snäll mot kroppen.

När det en stund senare är dags att gå ut genom dörren är blusen struken, skorna putsade och jag vet precis vad jag ska skriva om, denna alldeles vanliga men ändå speciella dag. Jag ser framför mig hur jag går genom dagen insvept i min morgon, vänlig, bestämd och mycket effektiv.

Skrivbordet är prydligt. Jag läser och svarar på mejl vid bestämda tidpunkter. Närvaron på sociala medier är strikt begränsad till det som har med jobbet att göra. Tidigare än vanligt är dagens beting avklarat och jag har tid att ge mig ut i löparspåret med en podd i öronen innan kvällens sociala aktiviteter tar vid. Hemkommen kryper jag upp i soffan med en kopp te och läser essäer i tre kvart. Nedvarvning och intellektuell stimulans på samma gång. Trött och nöjd går jag till sängs före midnatt, sover gott med rent samvete och vaknar i ottan, utvilad och förväntansfull.

Men mitt morgonjag vägrar gå mitt kvällsjag till mötes. Ovarligt snoozebehandlar jag mina tre väckarklockor innan jag slutligen vaknar på riktigt, i panik rusar upp och vrider på duschen. Står kvar för länge under de varma strålarna i hopp om att slippa möta resten av dagen. Det lite fräna pulverkaffet skapar något slags kontakt mellan mig och verkligheten och jag ögnar igenom morgontidningarna till sockrigt müsli och mellanmjölk. Väl på jobbet går halva förmiddagen åt till att bli människa igen.

I tisdags fick jag anledning att åter-igen begrunda diskrepansen mellan vision och verklighet. Veckans avsnitt av radioprogrammet ”Kropp och själ” hade titeln ”Den effektiva människan”. Det var som gjort för att lugna och bekräfta sådana som mig.

Ett inslag handlade om 5AM-klubben och dess svenska förgrundsgestalt Dorotea Pettersson. Att gå upp en timme tidigare är nyckeln till ett framgångsrikt liv. Då hinner man träna, skaffa sig lite själslig inspiration och planera dagen. I ett annat inslag testar reportern att kartlägga hur han använder sin tid för att därefter strukturera om dagen med hjälp av halvtimmeslånga moduler.

Vansinnigt, eller hur?

Ja, de inbjudna gästerna ifrågasatte som väntat denna vår tids effektivitetshets. Vad är syftet, vad är målet? Vad är det vi måste hinna göra innan vi dör? Bra fråga! Kanske handlar det om att fylla tiden med så många aktiviteter att vi inte hinner tänka efter, inte hinner reflektera över vart vi är på väg. Filosofen sa att vi har bytt ut gamla tiders auktoritetstro mot självdisciplinens slaveri. Ah, den gillar jag: Jag är i alla fall ingen slav, åtminstone inte under självdisciplinen.

Men, tyvärr, jag är heller ingen motståndsrörelse. ”Den effektiva männi-skan” är inte ett virus som håller på att ta över våra kroppar och samhällen. Många vill hinna mycket. Den morgontidiga och välorganiserade får tid till mer. Vad är problemet?

Och vilken tur att det finns supermänniskor, sådana som inte behöver sova mer än fyra timmar per natt. Människor som ägnar livets alla vakna timmar åt att forska fram cancermediciner, bygga företagsimperier, förändra sitt lands politiska inriktning, skriva vidunderliga romaner eller förfina sitt violinspel. Lingonet på grädden på moset är de som dessutom har blomstrande äktenskap, klassisk bildning, vackra anletsdrag och som besitter talets gåva.

Världen vore fattigare utan dessa superbär till människor.

Men för oss som inte är några supermänniskor tror jag att livet framlevs bäst i en mix av effektivitet, avkoppling och kaos. Det första för att få något gjort utan att det tar hela dagen. Det andra för att kunna tänka och vara närvarande i de viktigaste relationerna. Det tredje för att inte bli alltför självbelåten. Utmaningen är att hitta balansen.

Själv ska jag i alla fall gå upp när klockan ringer i morgon.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.