Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Barns drömmar bygger framtiden

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Den största klassklyftan i Sverige finns inte i föräldrarnas plånbok. Den finns i barnens drömmar och förväntningar.

Det finns inga genvägar för att locka nya grupper att bli akademiker. Visst kan man jobba med kampanjer och marknadsföring, trycka upp broschyrer och skapa hemsidor där människor med kritvita tänder ler mot varandra.

Men det löser ingenting.

Internationell forskning visar att tanken på högskolestudier behöver väckas före 14 års ålder för att ge effekt, eftersom stora delar av självbilden formas när eleverna går i mellan- och högstadiet. Den dagen unga utan naturliga kontakter till universitetet eller högskolan nås av informationen är det alltså ofta, om inte för sent, så i alla fall en betydligt högre barriär att riva än om rekryteringsförsöken börjar flera år tidigare.

Därför är det inget fel på regeringens ambition ­­– att höja kraven i Högskolelagen om aktiva insatser mot dagens sociala snedrekrytering – som presenterades tidigare i veckan. Högre utbildningar ska vara öppna för alla, men inte genom att anpassa studierna efter varje målgrupp, utan genom att garantera att alla elever som går ut gymnasiet eller komvux med högskolebehörighet har vad som krävs för att kunna klara högre studier.

Det betyder inte att det saknas grupper som kan vara i behov av särskilda villkor. Exempelvis har dyslektiker rätt till inlästa läromedel och muntliga prov.

Men grundprincipen måste vara att en student som via sina gymnasie- eller komvuxbetyg är behörig till en viss utbildning ska kunna tillgodogöra sig den utan specialbehandling, förutsatt att personen anstränger sig och ser studier som en heltidssysselsättning. I annat fall är förkunskapskraven för låga eller så har gymnasieskolan misslyckats med att förbereda eleverna för högre studier.

Det finns inga genvägar för att locka nya grupper att bli akademiker.

Problemen börjar hur som helst inte på antagningsenheten. I Sverige finns, till skillnad från i många andra länder, ingen strategi för att locka de bästa lärarna till skolor och områden med störst behov. Tvärtom är den oskrivna principen att ju större utmaningar en skola har, desto färre behöriga lärare (Sydsvenskan, 21/3).

Det är en ohållbar ordning. I alla fall om skolsystemet ska klara av sitt kompensatoriska uppdrag, vilket är steg ett för att öka antalet studenter från studieovana hem på landets universitet och högskolor.

Nästa steg, som måste tas parallellt, är att hjälpa eleverna att drömma. Inte bara om att bli fotbollsproffs eller skådespelare, utan även om en högre utbildning, som i regel inte gör dig lika rik som Zlatan Ibrahimovic eller Jennifer Lawrence, men som för många är den enklaste vägen till ett stabilt jobb och en hygglig månadslön.

Då räcker det inte att lärosäten, i bästa fall, kommer till gymnasiet och informerar under vårterminen i trean. Tanken på en akademisk utbildning behöver väckas i början av tonåren, vilket betyder att den sociala snedrekryteringen till högskolan har sin lösning i grundskolan.

Helst bör barnen möta akademien redan i mellanstadiet, vilket just nu sker i Storbritannien. Där förklarar en animerad professor hur utbildningssystemet fungerar för att avdramatisera universitetsvärlden (P1-morgon, 1/3).

Liknande satsningar finns även på några håll i Sverige, där skolor i socialt utsatta områden besöker de lokala lärosätena. Då visas ungdomarna runt, får testa roliga uppgifter och informeras om grundläggande saker, som att studierna är avgiftsfria.

Steg tre för att inkludera fler är att erbjuda alla elever, oavsett bakgrund, god tillgång till studie- och yrkesvägledning. Det gäller i grundskolan och i gymnasiet, där barn och unga behöver sakkunniga att diskutera gymnasieval, universitetsplaner och yrkesdrömmar med.

Men det gäller även på universiteten och högskolorna där många, särskilt de utan någon annan att rådfråga, behöver hjälp för att veta vilka kurser och inriktningar som öppnar rätt dörrar.

För det finns som sagt inga genvägar. Om vi menar allvar med att långsiktigt vilja få bort snedrekryteringen, speciellt till prestigeutbildningarna, kan vi inte hoppa över något av stegen, vilket de som förespråkar att underrepresenterade grupper ska kvoteras in försöker göra.

Dels är en sådan lösning orättvis mot bättre meriterade som kvoteras bort. Dels putsar det bara på ytan, utan att lösa det grundläggande samhällsproblemet:

Den största klassklyftan i dag finns inte i föräldrarnas plånbok. Den finns i barnens drömmar.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.