Tintin: Hjälp läsarna i stället för att förbjuda och censurera. - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Tintin: Hjälp läsarna i stället för att förbjuda och censurera.

Signerat – Johannes Åman.

Det som skrivits i en annan tid är inte alltid lätt att begripa. I synnerhet inte för ett barn.

När jag var i 12-årsåldern hittade jag i skolbiblioteket en bok med titeln ”En droppe negerblod”. Den var skriven av Mark Twain. Eftersom jag kände till ”Tom Sawyer” sedan tidigare blev jag intresserad. Jag läste sedan under stigande förvåning.

Historien handlade om två pojkar som blev bortbytta. Den ene var född av en slav men uppfostrades till herre. Den andre, som kom att växa upp som slav, var egentligen slavägarens son.

Hur skulle man tolka att pojken som var född slav uppvisade alla tänkbara karaktärsbrister, trots den privilegierade uppfostran han fått? Och hur kom det sig att pojken som egentligen var slavägarens son uppträdde självuppoffrande.

Eftersom boken var gammal och titeln ”En droppe negerblod” drog jag slutsatsen att det rörde sig om renodlad rasism.

Först nu, när frågan om rasism i barnböcker aktualiserats av att ”Tintin i Kongo” blivit en fråga för det belgiska domstolsväsendet, inser jag att 12-åringen missade något. Visst kan man i dag tycka att Mark Twains skildring av svarta bitvis är fördomsfull. Men han var en engagerad motståndare till slaveriet. Där jag som barn såg naken rasism, fanns framför allt vrede över ett ruttet system.

Den enkla och egentligen självklara slutsatsen om ”Tintin i Kongo” är att vi varken kan eller bör försöka skriva om historien.

Ja, perspektivet i albumet är kolonialt. Ja, svarta skildras på ett nedlåtande sätt. Boken bör, som redan skett i Sverige, förses med ett förord som sätter in den i dess historiska sammanhang. Men börjar vi förbjuda och censurera äldre litteratur är vi ute på farliga vägar.

Ändå skulle jag inte vilja hitta ”En droppe negerblod” i mina barns skolbibliotek. Dels för att den inte innehöll någon förklarande text. Dels för att den svenska titeln, som funnits med sedan tidiga översättningar, i hög grad bidrog till min feltolkning av budskapet.

Om boken fått heta ”Pudd’nhead Wilson”, som i Twains original, hade inte mina tankar letts in i rasistiska banor.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.