Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Värna miljön för vår skull

Att värna miljön har blivit en truism. Men det räcker att gå tillbaka till 1960-talet för att se att det inte alltid har varit en självklarhet. Under 1970-talet blev begreppet miljö politiskt betydelsefullt och med den virusorsakade säldöden på västkusten 1988 fick frågan, något slumpartat, också ett eget parti i riksdagen: miljöpartiet.

Miljöpartiet och den brokiga miljörörelsen kommer ur en och samma ideologiska mylla - uppfattningen att vi människor är beroende av det naturliga sammanhang vi är en del av och att politiska beslut måste ta hänsyn till konsekvenser som är längre än en mandatperiod. Att värna miljön är numera en del av alla riksdagspartiers program. Med yngre generationers engagemang för djurens rätt kom ett besläktat tankesystem in i samhällsdebatten - vi är inte skapelsens krona med rätt att bete oss hur som helst, utan måste ta hänsyn till att även djur kan uppleva lidande.

Varför ska vi värna miljön? Motiveringarna varierar. Ett svar är att vi människor är beroende av vår naturliga omgivning för att kunna leva. Vi behöver rent vatten, växtlighet som ger frisk luft. Om vi skadar miljön skadar vi indirekt oss själva.

Mot detta invänder andra att detta bara är den gamla vanliga mänskliga artegoismen i ny tappning. I själva verket ska vi värna miljön för dess egen skull. Djuren, naturen och det naturliga kretsloppet har ett egenvärde, som inte är beroende av oss människor.

Men är det möjligt att värna miljön för dess egen skull?

För att kunna tala om att värna något måste vi först ha ett begrepp om vad som är dåligt eller bra för det som ska värnas. Det vore exempelvis absurt att säga att det är bättre för en stol att vara hel än att gå sönder, eller bättre för en sten att ligga kvar på en klippkant än att falla ner. Att något går bra eller dåligt förutsätter att det finns en synvinkel ur vilken det ena framstår som bättre än det andra. Stenen själv har ingen sådan synvinkel.

Hur är det då med djur och andra biologiska organismer - har de någon synvinkel? Här förekommer olika uppfattningar: ofta hänvisar man till lidande, men den subjektiva upplevelse som lidande är, förefaller inte alldeles enkel. Ur bakteriens synvinkel kanske antibiotikan är betydligt värre än vad djurförsöket är för katten. Snarare handlar det här om djurens utvecklingsgrad. I praktiken ju mer lika oss människor de är desto större anledning att tillskriva dem en synvinkel. Men även här smyger sig det mänskliga perspektivet in i något som påminner om Disneyinspirerad sentimentalitet.

Visst är lidande väsentligt men det är inte avgörande för frågan om synvinkel. Oavsett hur vi tänker oss djurens roll så är det ingen tvekan om att miljön som helhet saknar synvinkel. Fundamentalistiska miljöpartister tycks ibland gärna vilja se jordklotet som Gaia, en levande varelse med en synvinkel. Men det räcker med att påminna sig jordklotets olika stadier för att se att förändringar av jordens utseende som för människan och annat levande vore katastrofala, måste betraktas som acceptabla ur detta perspektiv. Och är det då lika självklart att vi till varje pris ska värna miljön?

Om miljön inte har någon subjektiv synvinkel, hur kan vi då säga att miljön bör värnas? Vi hamnar återigen i det mänskliga perspektivet. Även om en stol inte har någon egen synvinkel så kan den givetvis förstöras eller värnas. Men utgångspunkten för den värdering som avgör vad som är en trasig stol är alltid den mänskliga.

De som förespråkar djurens rätt och kritiserar köttätande, djurförsök och pälsdjurshåll- ning utgår ofta från att lidan- det är det gemensamma. Men den avgörande skillnaden mellan människa och djur är just att det är med oss som moralen kommer in i världen. Detta betyder inte att vi får göra vad som helst mot djur - bara att anledningen att vi inte får göra det, har med oss männi- skor att göra. Värna miljön är något vi bör göra för vår egen skull. Det är inget att skämmas över.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.