Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 07:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/skolan-ska-lara-oss-fakta-inte-att-prata-strunt/

Ledare

Skolan ska lära oss fakta – inte att prata strunt

Foto: Mel Longhurst

DN 27/9 2019. Var sak har sin plats: eleverna behöver faktakunskaper innan de kan analysera och dra slutsatser.

Det är lockande att himla med ögonen åt nyheten att Skolverket stryker antiken ur den nya läroplanen för grundskolans historieundervisning. Antikens betydelse för litteratur, filosofi och religion försvinner ju inte för det. Bara vår förmåga att förstå den. 

Men det är värt att lyssna på hur Anna Westerholm, chef på Skolverkets läroplansavdelning, motiverar förändringen: ”Vi har gjort en ganska noggrann genomlysning av hur innehåll och timmar stämmer överens och vi vet att historieämnet får bära för mycket.”

Stryker inte Skolverket något tvingas alltså lärarna att själva göra det. Westerholm påpekar att tiden efter andra världskriget tenderat att försvinna från undervisningen. En och annan medlem av 80- och 90-talistgenerationerna kan säkert intyga det. 

Och det är ju synd. Även kalla kriget kan vara bra att känna till för att förstå vår samtid.

Det är möjligt att det går att skjuta över lite tid till historieämnet från samhällskunskapen, som har brett ut sig de senaste decennierna. Kanske är det dags att plocka bort slöjden. 

Men lite mer tid är inte allt som behövs.

Förra året publicerade Stefan Sellbjer vid Linnéuniversitetet en studie: Han hade ställt 33 professorer inför ett blindtest, där de fick bedöma om ett antal kunskapskrav var hämtade från läroplaner för grundskolan, gymnasiet eller universitetet. Det visade sig vara svårt – svårast var det i biologi och just historia.

Kanske kunde några av de timmar som läggs på att utveckla ”tankedjup” och ”tankebredd” i stället ägnas åt antiken?

I ett reportage i P1 som sändes vid samma tid berättar en grupp vältaliga högstadietjejer varför de tycker att historieproven är särskilt stressiga: det är så mycket som ska med – ”tankekedja, tankebredd, resonemang, tankedjup, slutsats, egen åsikt... fakta är bara med i texten som exempel, det är inte det viktigaste”. 

Ja, det låter i sanning stressigt. Tonåringarna förväntas alltså visa upp analytiska färdigheter förknippade med universitetsstudier på basis av grundskolans (inte särskilt prioriterade) kunskapsnivå.

Tidskrävande är det säkert också att lära ut högskolans förmågor så tidigt – kanske kunde några av de timmar som läggs på att utveckla ”tankedjup” och ”tankebredd” i stället ägnas åt antiken?

Poängen är inte att analys är oviktigt, utan att var sak har sin plats. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om – till exempel – franska revolutionen och dess betydelse om man inte först vet när den skedde och vad som föregick och följde på den. 

Fakta spelar roll för hur välgrundad en slutsats är. 

De nya kursplanerna för grundskolan, som presenterades på DN Debatt tidigare i veckan, syftar till att uppvärdera betydelsen av just fakta. Ändå ägnas fortfarande omkring två tredjedelar av kunskapskriterierna i historieämnet till att betona förmågan att föra ”resonemang” kring bland annat ”kontinuitet och förändring” i historien. 

Självklart är det skolans uppgift att rusta oss med de förmågor som krävs för att vi ska bli fungerande samhällsmedborgare: lära oss att läsa, skriva – på både svenska och engelska – och räkna.

Dit hör emellertid inte att ”skitsnacka”, vilket Princetonfilosofen Harry G Frankfurt i sin klassiska essä ”On bullshit” definierade som att resonera utan hänsyn till eller intresse för verkligheten, med enda syfte att imponera på och övertyga den tilltalade.

Därför måste skolan bli bättre på att lära oss fakta.