Skynda långsamt med nya Metoo-lagar - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Skynda långsamt under Metoo

Bra debattinitiativ men sämre förslag, Rossana Dinamarca.
Bra debattinitiativ men sämre förslag, Rossana Dinamarca. Other: Claudio Bresciani/TT

DN 12/12 2017. Metoo visar helt klart på behovet av bland annat skarpare straffsatser för sexbrott. Men mitt i stormen när alla är överens är ingen bra tid att stifta lagar.

”Sällan har väl enigheten varit så stor bland partierna”, skriver TT om måndagens riksdagsdebatt om Metoo. Det är långt ifrån bara en god nyhet. När politiker blir för eniga kan de fatta ogenomtänkta beslut. Det gäller framför allt om de står i en pågående orkan, av typen Metoo.

Detta är fortfarande vittnesmålens tid. Nu läggs fakta upp på bordet, smärtsamma minnen plockas fram, den skam som hindrat offer att berätta förskjuts till platsen där den hör hemma, hos gärningsmännen. Nu blandas högt och lågt – och de måste få blandas. Sålla i berättelserna kan vi göra efter hand. För de måste sållas. Nu hör vi historier om allt från grova våldtäkter till chefer som betett sig allmänt buffligt mot sina underordnade, helt utan sexuella inslag.

En del av detta måste åtgärdas med rättssamhällets fulla kraft. Annat kanske genom tydliga regler och rutiner på arbetsplatser. Något klaras av med en större medvetenhet hos omgivningen. Ytterligare något behöver kanske inte åtgärdas alls, det är beteenden som inte är optimala men inte går att undvika när två människor interagerar. 

Nu när debatten är som hetast måste politikerna och myndighets-Sverige skynda långsamt. Detta är tiden att just lyssna på vittnen, inte att hasta igenom lagar och regler. 

Vi måste veta exakt vad som är vad: vilka är brotten, var och hur begås de, vilka är gärningsmännen? Ett gediget regeringsuppdrag till Brå om detta är en förutsättning för åtgärder med precision.

Samtidigt är det viktigt att Metoo faktiskt kommer att göra skillnad. Det finns fortfarande en risk att allt ebbar ut i intet, att det blir en ”arabisk vår” för kvinnors rättigheter – börjar som revolution, slutar i antiklimax.

I riksdagen talade jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) med flera triumferande om den planerade samtyckeslagen. Men det är långt ifrån säkert att den kommer att påverka någonting. Ord kommer att stå mot ord även i framtiden och beviskraven kommer, som sig bör, att vara fortsatt höga.

Den nya jämställdhetsmyndigheten är en annan åtgärd som Regnér lyfter fram. Men ska man döma av den utredning som ledde fram till förslaget om myndigheten är risken stor att vi får en ny, dyr pratfabrik som främst producerar debattartiklar och kurser om makt och maskulinitetsnormer. 

Visst ska skadliga normer bekämpas, men det finns en övertro på normprat som vapen mot mäns våld mot kvinnor. Många av de förövare som exponerats under Metoo har varit genomsyrade av goda normer – i teorin – och till och med själva gärna predikat dem. Ändå anklagas de för de grövsta övergrepp.

Många av de förövare som exponerats under Metoo har varit genomsyrade av goda normer. Ändå anklagas de för de grövsta övergrepp.

Ett betydligt viktigare redskap och motmedel mot de sexbrott som beskrivs under Metoo är skarpare straffsatser och mer resurser till rättsstaten. Den dåliga uppklaringen och de fåtaliga lagföringarna är stora problem som man knappast kommer åt med myndigheter eller samtyckeslagar.

Måndagens riksdagsdebatt var initierad av Vänsterpartiet, vilket partiet ska ha heder av. Det betyder inte att vänsterns idéer om hur vi ska komma till rätta med problemen är de bästa. Flera av förslagen som lanserades på måndagens DN Debatt av Jonas Sjöstedt och Rossana Dinamarca är rimliga, andra ideologiskt motiverade slag i luften. Om, som partiet föreslår, sex- och samlevnadsundervisning ska ”integreras” i andra ämnen som naturkunskap och svenska – vilka moment är det då som ska strykas ur den undervisningen?

Det finns en risk att vänstern i Metoos kölvatten tar tillfället i akt att radikalisera diskussionen och jämställdhetsarbetet. Då bör vi minnas att det finns många olika feminismer. Att öka kvinnors valfrihet, underlätta deras företagande, sänka deras skatt – allt det leder till ökad egenmakt för kvinnor och innebär en maktförskjutning utan socialism och dekret uppifrån. En skärpt kamp mot hedersvåld är en av de absolut viktigaste åtgärderna för att minska könsförtrycket i Sverige. Om detta står inte en rad i de två vänsterpartisternas debattartikel. Det är talande, och deprimerande.

Så ett märkligt faktum om måndagens riksdagsdebatt. Bara 18 av 349 ledamöter var på plats. Av dem bara 3 män. 

Att samtliga debattörer dessutom var kvinnor fick kritik, men det är mindre upprörande – om männen hade debatterat hade de kunnat anklagas för att ställa sig i vägen och uppmanats att träda tillbaka och lyssna. Men att de skulle just lyssna, på plats i kammaren, är inte för mycket begärt.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.