Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-01 05:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/slopa-kommunalskatten-kommunerna-far-anda-inte-bestamma-sjalva/

Ledare

Slopa kommunalskatten – kommunerna får ändå inte bestämma själva

Illustration: Magnus Bard

DN 22/5 2020. Skrota kommunalskatten, låt staten ta in pengarna och fördela efter behov. Då blir inkomstskatten enkel, enhetlig och rättvis.

Vid årsskiftet sänktes inkomstskatten med 137 kronor i månaden för människor som bor i glesbygdskommuner i norra Sverige. Idén kommer från Centerpartiet och syftet är att minska skatteklyftan mellan stad och land, vilket i grunden är bra.

Däremot skrapar ett ”glesbygdsavdrag” bara på ytan, eftersom det skiljer nästan 6 kronor mellan kommunerna med högst respektive lägst kommunalskatt: Dorotea i Västerbotten (35,15) och Österåker i Stockholm (29,18). Dessutom är det generellt de som betalar mest i skatt som får sämst samhällsservice och det varken utjämnas eller legitimeras av en skattesänkning på 1 650 kronor om året.

Lägg till att en stor del av det kommunala självstyret är en chimär. Visst planerar och organiserar kommunerna skolan. Men de kan inte säga nej till att betala om en elev antas till en gymnasieskola i en annan kommun och de får inte sänka ersättningen till barn med särskilda behov med hänvisning till budgeten, enligt en dom från Högsta förvaltningsdomstolen.

Vidare är kommunerna skyldiga att erbjuda förskola enligt vissa principer. I just vår kommun får ingen en förskoleplats förrän hen fyller tre, är inte inom lagens riktmärken. Samma sak gäller äldre- och handikappomsorgen och en hel del annat som ligger på socialtjänstens bord.

Det visar att skillnader i kommunalskatt i första hand inte handlar om ambition eller politiska prioriteringar, utan om förutsättningar som kommunerna inte kan påverka.

Det betyder inte att kommunerna inte kan göra saker för att effektivisera, exempelvis genom att använda ny teknik. Men det är svårt att se att kommunfullmäktige i Dorotea skulle kunna fatta beslut om sina olika verksamheter, så att kommunen landar på samma skattesats som Österåker, utan att det innebär att invånarna nekas delar av den kommunala service som de har rätt till. 

Det visar att skillnader i kommunalskatt i första hand inte handlar om ambition eller politiska prioriteringar, utan om förutsättningar som kommunerna inte kan påverka. Det är därför Sverige i stället för att lappa och laga med utjämningssystem och ”glesbygdsavdrag” borde löpa linan ut och låta staten ta in inkomstskatten samt fördela pengarna. Dels utifrån kommunernas och regionernas invånarantal, dels utifrån den sortens parametrar som utjämningssystemet är tänkt att kompensera för. Då blir inkomstskatten enkel och enhetlig, och dessutom rättvis, eftersom få anser att barn och äldre förtjänar olika god undervisning och omsorg beroende på var de bor.

I samma veva bör även de generella och riktade statsbidragen minska. I stället kan pengarna läggas in i det nya ”inkomstskattesystemet”, vilket ligger i linje med önskemålen från kommuner och regioner som snarare efterfrågar generella stöd än riktade punktinsatser.

En rimlig invändning mot att kommunerna på pappret får mindre att säga till om är att incitamenten för att hålla nere de kommunala utgifterna riskerar att minska. Men med tanke på att kommunalskatten under de senaste decennierna har tickat uppåt – i dag ligger snittet på historiskt höga 32,28 procent – och SKR trots det flaggar för att behoven växer snabbare än intäkterna, är det tydligt att det enda sättet för många kommuner att minska utgifterna är att de tillåts sänka ambitionsnivån.

Nu går trenden snarare åt andra hållet. Det visar exempelvis domen som nekar kommunerna att spara på elever som behöver stöd.

Vidare kommer kraven på äldreomsorgen sannolikt att öka i coronakrisens spår, samtidigt som hela världen är på väg in i en lågkonjunktur. Det är en kombination som kommer att få varenda kommunpolitiker att svettas när budgeten ska gå ihop – inte att hylla det kommunala självstyret.