Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-27 02:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/sluta-experimentera-med-barns-konsidentitet/

Ledare

Sluta experimentera med barns könsidentitet

Komplicerat men viktigt.
Komplicerat men viktigt. Foto: Elisabeth Ubbe/DN/TT

DN 14/5 2020. Socialstyrelsen har bytt åsikt om könskorrigeringar och vill inte längre sänka åldersgränsen till 15 år. Regeringen borde snarast följa efter.

Det kallades ”en modern könstillhörighetslagstiftning”. För nästan precis två år sedan, den 18 maj 2018, presenterade de dåvarande statsråden Annika Strandhäll (S) och Alice Bah Kuhnke (MP) inriktningen för en lagstiftning som skulle ställa Sverige ”i framkant när det gäller transpersoners rättigheter”. 

Bland annat ville regeringen göra ”processen enklare” för unga med könsdysfori, alltså känslan att vara född med fel biologiskt kön. De unga som vill göra en könskorrigering ”ska inte behöva vänta orimligt länge”, skrev ministrarna i Svenska Dagbladet.

Den svenska lagstiftningen hade gått för långsamt. Andra länder hade sprungit om, för att använda statsrådens terminologi.

Till hösten presenterades så själva lagförslaget. Bland annat ville regeringen sänka åldersgränsen för underlivskirurgi från 18 till 15 år. Något tillstånd från vårdnadshavare skulle inte behövas.

Förslaget kom att möta massiv kritik. Statens medicinsk-etiska råd formulerade den viktigaste av flera invändningar: ”Det saknas forskningsstöd för underlivskirurgi på personer som inte har fyllt 18 år”.

Bakgrunden till debatten om könsdysfori är bland annat att det skett en mycket stor ökning av unga som söker vård för diagnosen. Det gäller framför allt flickor. År 2018 fick 446 flickor och kvinnor mellan 13 och 24 år diagnosen. År 2010 var antalet 81, skriver TT

Vad beror ökningen på? Det vet vi inte. Å ena sidan vore det inte konstigt om antalet steg i takt med medvetenheten om, och acceptansen av, diagnosen. Å andra sidan är det många av de sökande som har andra diagnoser, som självskadebeteende, neuropsykiatriska funktionshinder och ätstörningar.

Föräldrar och läkare har också larmat om hur unga med osäker könsidentitet uppmuntras att gå vidare med könskorrigering av nätforum, aktivistgrupper och till och med vården

Debatten om könsdysfori och korrigeringar har speglats inte minst av SVT:s ”Uppdrag granskning”. Det var också där som det i veckan avslöjades att Socialstyrelsen nu har bytt åsikt i frågan, från att ha förespråkat sänkt åldersgräns till att i dag motsätta sig den. Huvudorsaken är just att så många sökande har flera olika psykiatriska diagnoser.

Redaktionen har också visat att det saknas forskningsstöd för ett av regeringens viktigaste argument för att sänka åldersgränsen, att unga människor tog sitt liv för att de fick vänta på könskorrigering.

Samtidigt berättar ”Uppdrag granskning” att kurvan har vänt: Antalet unga som söker sig till könsidentitetsmottagningar minskar kraftigt. Varför? Forskning saknas.

Det saknas forskningsstöd för ett av regeringens viktigaste argument för att sänka åldersgränsen

Flera lärdomar går att dra av detta. Det finns skäl att misstänka att Sverige är hemsökt av det som brukar kallas myndighetsaktivism, att personal på myndigheter går ifrån rollen som åsiktsneutrala ämbetsmän. I stället driver de gärna tydliga agendor, påverkade av politiska trender.

I ämnen som könsdysfori finns flera fallgropar. Det rör sig om unga människor och en utsatt grupp i en kontext som historiskt präglats av starka fördomar. Men att hbtq-personer länge utsatts för omgivningens förakt, och hanterats fruktansvärt illa av politiker och rättssystem, innebär inte att alla krav och önskemål som framförs i dessa gruppers namn, av människor som gör sig till talespersoner för hela kollektivet, är rimliga.

Det är knappast en slump att det var just Strandhäll och Bah Kuhnke som presenterade det sedermera så kritiserade lagförslaget. De representerar en politikertyp som gärna ser sig som aktivister, som vill ligga just i den framkant de beskrev i sin artikel och inte alltid orkar invänta långsamma och metodiska forskare. 

”Att byta juridiskt kön ska bli snabbt och enkelt”, löd rubriken på den texten, men det finns däremot mycket goda skäl till att det varken ska vara snabbt eller enkelt att korrigera fysiskt kön – i synnerhet om man inte är myndig. Sällan är det viktigare att skynda långsamt än på områden som detta.

Den som är säker på att hen är född i fel kropp ska kunna genomgå könskorrigering utan att riskera att utsättas för stigmatisering och fobi. Men innan det finns mer forskning på området ska vi inte låta barn fatta det beslutet. Det är inte att hjälpa en utsatt grupp. I stället kan det vara att svika dem och orsaka irreparabla, livslånga skador.