Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Stoppa rovdriften på sjuka

Soliris. Oanständigt dyra droppar.
Soliris. Oanständigt dyra droppar. Foto: Alexion Pharmaceuticals

Läkemedelsbolaget Alexion bedriver utpressning. Svårt sjuka barn hålls som gisslan. Om inte Sveriges Kommuner och Landsting står emot väntar ännu större problem.

Förhandling pågår. Det är så man måste tolka förra veckans utspel från Peter Rybäck, vd för Alexion Pharma Norden och Baltikum. Till ”Läkemedelsmarknaden”, ett digitalt nyhetsbrev för branschfolk, meddelar han att läkemedelsföretaget hoppas på att snart ”återuppta dialogen med NT-rådet”.

Beskedet, eller kanske den utsträckta handen, kommer efter att Sveriges Kommuner och Landstings expertgrupp, NT-rådet, i juni fattade beslut om att inte rekommendera att nya patienter behandlas med Soliris.

Problemet med Soliris, som DN skrivit om tidigare (se artikel ”Skamlöst utnyttjande av barn” 13/6) är i första hand inte det höga priset: ungefär 4,5 miljoner kronor per vuxen patient och år. Det är i stället att beloppet inte står i någon proportion till bolagets rättmätiga krav på vinst. Och att företaget har tagit dödssjuka barn som gisslan, organiserat och finansierat en världsomfattande lobbykampanj med hjälp av emellanåt vilseledda föräldrar, för att skapa press på beslutsfattare.

Peter Rybäck beklagar i nyhetsbrevet beslutet från NT-rådet och säger att ”svenska aHUS-patienter förtjänar att få samma tillgång till medicin och behandling som i andra utvecklade länder”. Ungefär samma argument har kommunicerats i de fåtal andra intervjuer som han gett. Rybäck försöker ge en bild av att det bara är Sverige som krånglar, medan alla andra länder minsann köper in den rekorddyra medicinen utan några invändningar.

Men det stämmer inte. Politiker, tjänstemän och hälsoekonomer i en rad länder har sagt stopp till företagets oblyga exploatering av sjuka. Kanadensiska CBS News har gått till botten med företagets aggressiva pr-strategi och prissättning i det djuplodande inslaget ”How pharmaceutical company Alexion set the price of the world’s most expensive drug” (25/6).

Enligt Alexion har det kostat en miljard dollar att ta fram medicinen. Det är mycket pengar, men bara under de senaste tre åren har läkemedlet sålts för det femdubbla.

Medan intäkterna är offentliga och går att läsa i årsredovisningen är det en annan femma med kostnaderna. Bolaget vägrar att redovisa dem.

Läkemedelsforskaren Sachdev Sidhu från University of Toronto konstaterar i CBS News att 80–90 procent av forskningen som legat till grund för Soliris härstammar från offentliga medel. Det är skattefinansierade universitetsforskare som gjort grovjobbet och blott den sista delen i forskningskedjan som Alexion själv bekostat. Sachdev Sidhu gör bedömningen att den verkliga produktionskostnaden för injektionsvätskan ligger på mindre än en procent av vad företaget försöker kränga den för.

Om NT-rådet skulle vika sig för Alexions ohemula krav har experterna bäddat för nya, större problem. Peter Rybäck berättar för Läkemedelsmarknaden att företaget hoppas komma ut med åtta nya produkter eller indikationer fram till 2018. Också i dessa fall rör det sig om svåra och sällsynta sjukdomar: en patientgrupp som är särskilt utsatt eftersom alternativa behandlingar ofta saknas.

Att priset verkligen är en förhandlingsfråga framgår av inslaget i CBC News. Alexion erbjuder olika länder olika pris. Avtalen är hemliga.

Forskande läkemedelsföretag måste kunna ta höjd för forskning som floppar. Men man måste samtidigt väga in att de verkar på en marknad utan de självreglerande mekanismer som förhindrar ocker och utpressning. Bolagen åtnjuter den fria prissättningens frukter men slipper både konkurrens och möjligheten för kunder att rata en produkt.

Någon konflikt behöver de heller inte utstå. De patienter som eventuellt förnekas mediciner ställer konsekvent de ansvariga politikerna och tjänstemännen till svars – inte det bolag som agerar utsugare.

Effektiva särläkemedel för svårt sjuka måste få kosta. Räcker inte pengarna så bör man ta eller omfördela inom läkemedelsförmånen. Antingen genom att höja egenavgifterna. Eller genom att fundera över det rimliga i att så många livsstilsläkemedel omfattas – och att åtskilliga av dem förskrivs i rabatterad form till symtomfria, friska vuxna. Vidare kan man ta tillbaka den närmare halva miljard som regeringen använt för att ge barn under 18 år rätt att slippa betala så mycket som en krona för någonting som hämtas ut på recept.

Men gentemot läkemedelsbolag som ägnar sig åt utpressning och rovdrift på svårt sjuka gäller det att hålla dammluckan stängd. Låt Alexion komma krypande med ett bättre förslag. Rimlig vinst måste vara bättre än ingen vinst.

Läs mer.Ledare 29 juli

• Signerat. Arbetarrörelsen får givetvis fortsätta motsätta sig lägre löner. Däremot går det inte längre att påstå att man gör det för att skydda samhällets svagaste. Det är ju dem man stänger ute, skriver Amanda Björkman.

• Signerat. Brittiska Labour är på väg att genomföra en riktig vänstersväng. Men partietablissemangets självbevarelsedrift lär rimligen sätta stopp för den, skriver Martin Liby Alonso.

• Signerat. När Alice Teodorescu sommarpratar om sin framgång hånas hon av recensenterna. Vänstern måste göra upp med sitt klassreseförakt, skriver Elsa Kugelberg.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.