Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 15:28 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/stora-ord-ar-inte-nog/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Stora ord är inte nog

Fidel och Raúl Castro, originalen.
Fidel och Raúl Castro, originalen. Foto: Javier Galeano

Öppningen mellan Kuba och den demokratiska världen får inte ske utan att önationen också öppnas och demokratiseras. System som i Kuba och Venezuela är skamfläckar på en modern världskarta.

I slutet av december 2014 gjorde den kubanske konstnären Danilo Maldonado, känd som "El Sexto", en taxiresa i Havanna tillsammans med två grisar.

Maldonados plan var en installation där han skulle släppa ut djuren i en stor park. Grisarna hade var sitt namn målat på sidan: Fidel och Raúl.

Nu kan det vara så att en och annan tänkte sig ett efternamn på grisarna och att detta kunde vara Castro. Det är i så fall en synnerligen oförsiktig tanke på Kuba, eftersom bröderna Fidel och Raúl Castro är brödraparet som lagt en iskall kalasjnikov över demokrati, yttrandefrihet och andra mänskliga rättigheter på ön sedan sent 1950-tal. (Därmed inte sagt att landet var demokratiskt åren dessförinnan.)

 

Orden och dokumenten blir värda noll om de inte resulterar i att det kommunistiska förtrycket utraderas.

 

Nåväl, Danilo Maldonado hann aldrig släppa ut vare sig Fidel eller Raúl, han greps av polisen och sitter sedan dess inspärrad. Kuba är ett land som påstår sig inte ha några politiska fångar. Däremot lyckas landets oppositionella på något märkligt sätt alltid begå andra brott som regimen kan gripa dem för. I Maldonados fall handlar det om att han ska ha stulit Fidel och Raúl.

"Det har han inte", försäkrar hans väninna, konstnären Lia Villares, som var på Sverigebesök i veckan. "Men mannen som sålde grisarna till honom kommer förmodligen att pressas att säga att de blev stulna."

Ingen vet när Danilo Maldonado ställs inför rätta. Han kan hållas häktad i flera år. Hans advokat, tillsatt av regeringen, har redan slagit fast att han har ägnat sig åt kontrarevolutionär verksamhet, så någon åklagare verkar knappt behövas.

"Situationen på Kuba har inte blivit bättre under den senaste tidens islossning med USA", säger Villares. "Om något har den blivit sämre. Och den kommer heller inte förändras när Fidel dör."

Lia Villares var i Stockholm för att delta i den årliga konferensen "Defenders' days" i regi av människorättsorganisationen Civil rights defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén). Syftet är att låta aktivister från hela världen mötas, lära och inspireras av varandra.

Som av en händelse överlappar den ett annat möte, det panamerikanska toppmötet i Panama där USA:s och Kubas högsta ledare träffas för första gången på närmare 60 år. Och nog är det bra att de två länderna kan tala civiliserat och att deras förhållande normaliseras – men frågan är vad det hjälper de oppositionella på diktaturens Kuba.

Inte alls, säger Lia Villares, och hon får medhåll av Civil rights defenders. I en färsk rapport konstaterar organisationen att Latinamerikas vilja att öka samarbetet bara gäller regeringen. Kubanska oppositionella och aktivister har fortfarande mycket svårt att få visum till övriga länder. De får framför allt inte komma och störa det historiska mötet i Panama.

Medan kontinenten har demokratiserats i snabb takt och de gamla militärjuntorna kastats ut sitter de socialistiska despoterna i Havanna kvar. De administrerar skräckstater där oppositionen fängslas och yttrandefriheten är död.

Enligt Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter, med säte i Madrid, sjönk faktiskt antalet månatliga politiska gripanden strax efter USA:s och Kubas uppgörelse i december – från åtskilliga hundra till 178. Men redan månaden därpå var antalet uppe i det "normala" igen.

Processen med ökad öppenhet mellan Kuba och den demokratiska världen får inte ske utan att önationen också öppnas och demokratiseras. De stora orden och undertecknade dokumenten blir värda noll om de inte resulterar i att det kommunistiska förtrycket luckras upp och slutligen utraderas. System som det på Kuba är skamfläckar på en modern världskarta.

Danilo Maldonado sitter kvar i sitt fängelse på Kuba, ett land där Amnesty International inte släppts in på 25 år. Lia Villares fortsätter, med stora personliga risker, att slåss för hans frisläppande. Hon är med i bandet Porno Para Ricardo vars video "Libertad para Danilo" (frihet för Danilo) kan ses på Youtube.

"Kulturen kanske är det bästa sättet att förändra Kuba", säger hon. "Unga på ön är apatiska av rädsla för att engagera sig politiskt. Om man visar dem grisar med namn på skrattar de. Då har vi deras uppmärksamhet. Det är en början."

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.