Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Straffa inte reportrar och visselblåsare som spioner

Other: Magnus Bard

DN 14/2 2018. Den nya spionerilagen är tveksam på många sätt. Inte minst som den saknar ventiler för nyttiga och behövliga läckor.

Sommaren 2014 hamnade en skakande rapport på FN-tjänstemannen Anders Kompass bord. Innehållet är numera känt: Franska styrkor i Centralafrikanska republiken gjorde sig skyldiga till grova övergrepp mot barn. Soldaterna krävde sex, i utbyte mot mat och pengar.

Det var tack vare att Kompass rundade de interna sekretessreglerna som brotten kom till ytan. Uppgifterna nådde åklagare. FN-maskineriet darrade och gick till hårt motangrepp. Historien blev en dubbel skandal som borde ha lett till ett ”lex Kompass” – till skydd för visselblåsare i internationella insatser.

Men i stället kan en ny svensk lag om ”utlandsspioneri” snart lägga munkavle på tjänstemän, soldater och journalister som släpar fram obekväma uppgifter i ljuset.

Förslaget, som lades fram i september, gäller en ny brottskategori som skulle inskränka meddelarskyddet och begränsa tryckfriheten i samband med att Sverige deltar i internationella fredsinsatser eller övar sitt försvar tillsammans med andra länder. Straffet ska bli upp till åtta års fängelse.

Det blir en humörberoende lag.

Som DN (13/2) har rapporterat pekar flera remissinstanser på allvarliga problem med förslaget. Ett bekymmer är den nya, gummiartade definitionen av ett spioneribrott.

En traditionell spion vållar verkliga skador genom att stjäla hemlig information och föra den vidare. Men en ”utlandsspion” behöver inte ställa till något konkret. Lagen tar i stället sikte på hur andra länder reagerar på en läcka. Att avslöja något som kan störa och irritera en utländsk regering blir en straffbar handling.

Det blir en humörberoende lag. Samtidigt gör vi oss sårbara för påtryckningar. Ett av motiven är att göra svensk lag mer förenlig med våra allierades regler. Men meddelarskydd och tryckfrihet är ständigt under press. Visselblåsare förföljs överallt. Sverige har råd att hålla fast vid egna principer.

En hjälte som Anders Kompass ska inte behöva skaka galler, bedyrar regeringens utredare. Seriösa medier och människorättsorganisationer kan också vara lugna.

I själva verket är det högst oklart vem som löper risk att sättas i fängelse. Jurister vid Stockholms universitet ställer frågan i sitt remissvar: Kommer framtidens visselblåsare i internationella insatser att behandlas som agenter? Den aktuella lagen erbjuder ingen ordentlig ventil.

Utredaren skriver att det inte ska ses som spioneri om uppgifter läcks till exempelvis Amnesty International eller Röda korset. Men även här saknar det svepande förslaget en tydlig garanti. Också en hjälporganisation kan klassas som en ”främmande sammanslutning”.

Tryckfrihetsfrågorna är samtidigt allvarliga. Blir en journalist medskyldig till spionbrott om hon tar emot hemliga uppgifter om en internationell insats? Kan en vanlig försvarsreporter dömas för förargelseväckande nyhetsartiklar om en militär övning?

Blotta osäkerheten kommer att försvåra granskningar och en öppen debatt kring säkerhetspolitiken.

Mer än tidigare används information som ett vapen. ”Journalistik” används för att kamouflera angrepp och illvillig påverkan. Att vakta våra hemligheter och värna Sveriges försvarsallianser är därför alldeles rätt.

Men demokratins mest grundläggande psykologiska försvar är ändå öppenheten och den fria pressen. Fotsoldaterna utgörs av visselblåsare och samvetsgranna uppgiftslämnare. De får inte tystas.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.