Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-19 00:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-visst-finns-det-plats-for-minst-ett-socialliberalt-parti-i-sverige/

SVENSK POLITIK

Susanne Nyström: Visst finns det plats för minst ett socialliberalt parti i Sverige

Valfrihet.
Valfrihet. Foto: Henrik Montgomery/TT

Sverige behöver ett socialliberalt parti som står upp för en skola, bostads- och arbetsmarknad där alla får plats. Som inser att den kriminalpolitiska debatten inte kan stanna vid hårdare tag och att klimatomställningen inte kommer att vara gratis.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Sedan 2010 består Sveriges riksdag av åtta partier, vilket är historiskt många. Trots det saknas ”ett socialliberalt alternativ för väljarna av det slag som existerar i många andra länder”, vilket nyligen påtalades av professor Lars Calmfors.

Han menar att det ”borde finnas plats för ett parti som förordar marknadslösningar och mindre snedvridande skatter men som samtidigt vill använda skatte- och bidragssystemet mer aktivt för att minska inkomstskillnaderna och som accepterar att satsningar på vård, omsorg och försvar kan kräva vissa skattehöjningar”. Det vill säga ett parti som bryr sig om individens frihet, men vill försäkra sig om att den precis som välståndsökningar kommer alla till del. Och som inser att alla lösningar inte nödvändigtvis har en höger- eller vänsterstämpel.

Utöver skatterna och välfärden i stort, som Calmfors nämner, finns fem områden med ett tydligt tomrum att fylla för ett socialliberalt parti.

1. Det första är skolan. Att kombinera valfrihet med att göra grundskoleutbildningen mer likvärdig, och se till att skattepengar används för att utjämna i stället för att befästa skillnader mellan barn, är en självklar prioritering för ett socialliberalt parti. Men tyvärr är vägen dit lång.

Så sent som i början av månaden underströk en ny avhandling från Uppsala universitet att skolan inte klarar av sitt kompensatoriska uppdrag, utan att elever från studievana hem gynnas, varpå barns ojämlika livschanser förstärks. Skolverket har tidigare meddelat att elevernas socioekonomiska bakgrund har ökat i betydelse för hur de lyckas i grundskolan sedan slutet av 00-talet. Och Skolinspektionens granskning visar att huvudmännen inte ger tillräckligt med stöd till rektorer i skolor med låga resultat så att dessa kan vända utvecklingen, vilket främst skulle gynna elever från socioekonomiskt svaga hem.

För att komma åt bristerna bör såväl skolpengens upplägg som skolvalssystemet och betygssättningen ses över, vilket kräver att både högern och vänstern ser bristerna i sina egna modeller och fördelarna med andras. Som Ebba Busch (KD) sa i början av året i podden ”Värvet” var det aldrig tänkt att pengar eller kortsiktiga intressen skulle styra.

2. Det andra området är brott och straff, där utmaningen är att förhindra skjutningar och bekämpa den organiserade brottsligheten, utan att blunda för målkonflikter eller tumma på rättsstatliga principer. Det handlar om att så träffsäkert som möjligt hantera brotten när de är ett faktum och systematiskt nedmontera gängen.

Här är en av de viktigare åtgärderna att socialtjänsten tillåts flytta fram sina positioner och att en del åtgärder inte är frivilliga att delta i.

Samtidigt behövs inte ytterligare ett parti som pläderar för hårdare straff, även om åtgärden också kan vara nödvändig, eftersom den åsikten är väl representerad i riksdagen. Den lucka som finns handlar snarare om att fokusera minst lika mycket på förebyggande åtgärder och rikta in sig på de grupper som enligt Brås rapport från augusti har störst risk för att bli kriminella.

Här kan man exempelvis titta på Glasgow, som på 15 år lyckades vända trenden och nästan halvera både gängrelaterad brottslighet och mordfrekvens, bland annat genom uppsökande verksamhet. ”Socialtjänsten har en avgörande roll för att förebygga att unga hamnar fel i livet, men trots det hörs få socialpolitiska förslag i debatten”, som Stockholms socialborgarråd Jan Jönsson (L) förra året uttryckte saken. Här är en av de viktigare åtgärderna att socialtjänsten tillåts flytta fram sina positioner och att en del åtgärder inte är frivilliga att delta i.

3. Vidare krävs en arbetsmarknad där alla får plats, vilket långt ifrån är fallet i dag. Trots att Sverige har den högsta sysselsättningsgraden i EU och cirka åtta av tio företag har svårt att hitta rätt kompetens är långtidsarbetslösheten hög: nästan 190 000 personer, varav över hälften har svag konkurrensförmåga.

Det betyder att trösklarna måste hyvlas ner för att fler ska ha en chans att komma in, och det socialliberala partiet kan inte ducka för vikten av så kallade enkla jobb. Framför allt inte eftersom sådana bevisligen ofta fungerar som en ingång till varaktig sysselsättning för utrikes födda med svag arbetsmarknadsanknytning, enligt en SNS-rapport från förra hösten.

Därmed inte sagt att det räcker. Precis som SNS-rapporten också understryker behövs dessutom generösa möjligheter till utbildning så att människor kan ta sig vidare. Det är för övrigt något den nya las-överenskommelsen har öppnat för, vilket är ett bra exempel på en socialliberal reform.

4. Samma sak gäller bostadsmarknaden. I dag råder bostadsbrist i tre av fyra kommuner, vilket leder till trångboddhet, dyra andrahandskontrakt och att det har blivit svårare att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Det gör att grupper vars enda problem är låga inkomster har börjat söka sig till socialkontoren och där har det gått så långt att rikare kommuner numera ägnar sig åt ”social dumpning”. Det innebär att de trycker på för att människor utan egen försörjning eller bostad ska flytta till en annan kommun, inte sällan med svagare ekonomi och högre arbetslöshet, vilket understryker varför det även här är nödvändigt att kombinera två typer av åtgärder.

Sist men inte minst måste det socialliberala partiet ta ledartröjan i klimatomställningen och kombinera teknikoptimism med insikten att nollutsläpp inte kommer gratis.

Den första är generella förändringar som friare hyressättning och förenklade byggregler. Den andra är riktade insatser till resurssvaga, exempelvis genom någon form av social housing eller ett stärkt bostadsbidrag.

5. Sist men inte minst måste det socialliberala partiet ta ledartröjan i klimatomställningen och kombinera teknikoptimism med insikten att nollutsläpp inte kommer gratis. Som Martin Hultman, docent i vetenskapsstudier, nyligen förklarade är Sveriges problem inte klimatförnekelse, utan ”responsförnekelse”. Vi vet alltså hur det ligger till och vad som behöver göras, men har under lång tid förlitat oss på att konsumentval och marknadskrafter ska lösa hela situationen, och agerar därför inte i tillräckligt stor utsträckning. Det märks exempelvis på att det klimatpolitiska ramverket behöver skärpas rejält, eftersom Sveriges mål inte är ambitiösa nog för att klara vår del av Parisavtalet, liksom inom transportsektorn där det länge har stått klart att bilkörandet behöver minska.

Du som har läst så här långt skriver sannolikt inte under på varje ord i artikeln. Men visst borde ett parlament med åtta partier ha plats för åtminstone ett i den här stilen?

Ämnen i artikeln

Val 2022

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt