Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Svälj vänsterklyschorna om välfärden

Illustration: Magnus Bard

DN 4/12 2017. Regeringen borde göra upp med alliansen om privat välfärd och sparka Vänsterpartiet överbord. 

Ordvalet är avslöjande. I söndagens artikel på DN Debatt skriver civilminister Ardalan Shekarabi (S) och vänsterpartiets Ali Esbati om ”vinstjakten” som ”skapat förödande effekter i vår gemensamma välfärd”.

De talar om hur ”marknadslogiken leder fel och urholkar välfärdens kvalitet”, om att ” plocka russinen ur kakan”, ”bokföringsmässigt trixande” och om att vårdkvaliteten inte ska avgöras av ”storleken på vare sig din egen eller någon annans plånbok”.

Dessutom görs en poäng av hur de ”borgerliga partierna och Sverigedemokraterna sitter (...) i knät på vinstlobbyn”, ett svepande penseldrag som lyckas måla ut anhängarna till privat välfärd som samtidigt SD-anstrukna och näst intill mutbara.

Den vänsterpartistiska inblandningen i denna röda färgburk går inte att ta miste på. Men det är sorgligt att se hur vänsterretoriken, de verbala rallarsvingarna, blivit allt vanligare även hos socialdemokrater. Privata välfärdsföretagare, skolhuvudmän, läkare och personal som startat sin egen vårdcentral, målas upp som bokföringstrixare och vinstjägare.

Samtidigt finns ännu en möjlighet att regeringsföreträdaren Shekarabi i DN Debatt-artikeln, med vittring på valrörelse, skäller värre än han tänker bita. Ännu vet vi inte exakt hur regeringens förslag om att begränsa vinstuttag kommer att se ut. Det finns nyckelmeningar i texten som det återstår att konkretisera.

Så tänker till exempel regeringen ”tillsätta en särskild utredning som med början i juni nästa år ska lämna förslag på hur vi kan säkra att skattemedel används till det de är avsedda för”. Skattemedel ska heller inte gå till ”stora vinster”. Var gränsen ska gå för de stora vinsterna står ännu skrivet i stjärnorna. 

Ilmar Reepalus beryktade utredning om vinster i välfärden var ett sällan skådat haveri, sågat av såväl sina egna experter som breda socialdemokratiska led. Desto mer förvånande var det när regeringen på sensommaren deklarerade att den tänkte utgå från utredningen i sitt kommande förslag, vilande på Jonas Sjöstedts (V) axlar. 

Det hade varit betydligt bättre om regeringen gjorde upp med alliansen om välfärden. Det kan inte vara omöjligt att hitta kompromisser som ger goda förutsättningar för privata alternativ, samtidigt som man täpper till de möjligheter som finns att mjölka verksamheten på skattemedel eller på andra sätt uppträda oseriöst.

Den privata vårdcentralen i kvarteret är inget skalbolag för ”vinstlobbyister”.

Anhängarna till alternativ i välfärden har ingen anledning att försvara de avarter som visat sig. Ja, vi har sett exempel på privata skolor som misshandlats å det grövsta. Ja, vi har på sina håll sett olycklig vinstmaximering. Ja, vi tycks ha ett problem med ”glädjebetyg”. 

Men det är just avarter, inte ett systemfel. De avhjälps med precision, inte med svepande hugg mot hela branscher. Det är dessutom ännu enklare att hitta exempel på usla kommunala skolor, på undermålig vård och service på landstingets egna sjukhus, på skandal efter skandal i välfärd som drivs i offentlig regi.

”En majoritet av svenska befolkningen vill få bort vinstjakten”, skriver Shekarabi och Esbati. Det är en mening som upprepas i debatten, men en sanning med modifikation. Allt beror på hur frågan ställs. En överväldigande majoritet av svenskarna anser samtidigt att det är viktigt med valfrihet inom vård och omsorg. Och med för snäva regler kring vinstuttag kommer valfriheten oundvikligen att strypas.

Välfärden mår utmärkt av enskilda företagares idéer och kreativitet, av möjligheten för till exempel läkare, sjuksköterskor och lärare att pröva sina idéer i egna verksamheter. Den privata vårdcentralen i kvarteret är inget skalbolag för ”vinstlobbyister”, kommunens privata skola för årskurs ett till nio ska inte stämplas som ett sätt att låta föräldrarnas plånbok avgöra barnens utbildning.

Detta vet de flesta socialdemokrater. Det är skillnad för V, vars hela världsbild består av kampen mellan onda kapitalister och goda (vänster)politiker.

Drömmen hos vänsterpartister som Ali Esbati, och hos Socialdemokraternas konservativa vänsterfalang, är att politiker ska bestämma så mycket som möjligt över medborgarnas vardag. Det finns få skäl att tro att de kommer att stanna vid modesta förslag om att begränsa vinster. Vem tror att V nöjer sig så länge det finns andra huvudmän för vårdcentraler, äldreboenden och skolor än landsting, kommuner och för syns skull ett och annat kooperativ? 

”Vissa saker kan man bara göra med Vänsterpartiet”, skrockade en övernöjd V-ledare Jonas Sjöstedt på Twitter efter publiceringen av debattartikeln. Och det är sant. Vill Socialdemokraterna profilera sig som ett monopolkramande parti, skeptiskt till privata alternativ, misstänksamt mot entreprenörskap och innovation – då har de inga andra vänner i riksdagen.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.