Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 15:24 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/svarjevanner-mot-godhetsapostlar-det-maste-fa-ett-slut/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

”Svärjevänner” mot ”godhetsapostlar” – det måste få ett slut

Polisbevakning utanför CNN:s redaktion i New York, ett av målen för brevbombaren.
Polisbevakning utanför CNN:s redaktion i New York, ett av målen för brevbombaren. Foto: Spencer Platt/AFP

DN 26/10 2018. Polariseringen av samhället är ett frätande gift. För att komma till rätta med det måste vi börja med våra egna fördomar om motståndaren.

I 1960-talets USA visade undersökningar att många skulle avsky om deras son eller dotter kom hem med en partner av annan hudfärg. Nu har den fördomen minskat kraftigt. I stället är det en annan kombination som amerikanerna fruktar: att barnen skulle presentera en pojk- eller flickvän med annan politisk åsikt.

Faktum är att den oviljan i dag är klart större än vid 60-talets studier av hudfärg.

Uppgiften kommer från den amerikanska politikprofessorn Nolan McCarty, som på torsdagen besökte ett seminarium på Studieförbundet näringsliv och samhälle i Stockholm. Temat var politisk polarisering i USA och Sverige.

De senaste dygnen har brevbomber skickats till politiskt profilerade amerikaner, bland andra expresidenterna Obama och Clinton. Alexander Soros, son till miljardären George Soros som var en av måltavlorna, skrev i New York Times i veckan om det politiska klimat som han sätter i samband med ”den politiska demoniseringen” som präglar samhället.

Till det mest smärtsamma i texten hör beskrivningen av hur den antisemitiska retorik som alltid riktats mot den judiske Soros tidigare bara kom från extremisthåll. Nu har den fått spridning till breda folklager.

Det ska omedelbart sägas att inget är känt om avsändaren till bomberna i USA. Inga slutsatser går att nå utom en: de kommer inte att kyla ner känslorna och minska den politiska polariseringen. Vilket är tragiskt, eftersom det är just vad som skulle behövas.

Ett problem med dagens inflammerade politiska klimat är att alla anser sig utkämpa en kamp som både är god och viktig, ja avgörande för mänsklighetens framtid. Att världen som de känner den är under allvarligt hot.

På ena sidan finns de som är övertygade om att västvärlden hotas av en fascistdiktator som står alldeles vid dörren, har fått in höger fot och är på god väg att proklamera en högertotalitär regim. På andra sidan de som ser invandringen, i synnerhet den från muslimska länder, som en invasion med målet att avskaffa demokrati, yttrandefrihet och modernitet.

I denna svartvita, ödesmättade värld, beskriven av bland andra den amerikanska moralpsykologen Jonathan Haidt, är det inte underligt att befolkningen polariseras. Den Andre blir inte en meningsmotståndare driven av god vilja och strävan efter ett bättre samhälle, någon att hitta konstruktiva kompromisser med, utan en fiende som måste nedkämpas till varje pris.

Och denna fiende görs till ömsesidig schablon: främlingsfientliga ”Svärjevänner” mot vänsterförrädiska ”godhetsapostlar”. 

I någon mån är hotbilderna korrekta. Det finns högerpopulistiska krafter som kommit riskabelt långt med att avdemokratisera länder som Ungern och Polen och som förgiftar debatten även i Sverige. Invandringen har även problematiska sidor.

Donald Trump har mer än någon annan bidragit till våldsretoriken. Det finns inga skäl att svara med samma röst.

Men lösningarna finns inte hos ytterkantsgrupper och i demonisering av politiska motståndare. På SNS-seminariet beskrev Nolan McCarty en ond politisk cirkel. Hans forskning visar att det finns ett samband mellan polarisering och ekonomisk ojämlikhet. För att minska polariseringen bör vi alltså sträva efter mer utjämning. Men polariseringen leder i sig till ett politiskt dödläge som omöjliggör de kompromisser som är nödvändiga för att minska ojämlikheten.

Samhällen frodas och trivs i stället genom att olika intressegrupper lyssnar på, tar lärdom av och kompromissar med varandra.

Naturligtvis måste vi reagera starkt när vad vi uppfattar som viktiga värden är i fara. Men det är en annan sak än att misstro och misstänkliggöra alla som inte håller med oss i allt – som kanske till och med står helt på den andra sidan. 

Det finns en paradox i reaktionen på brevbomberna i USA. Trump har mer än någon annan bidragit till våldsretoriken. Det finns inga skäl att svara med samma röst. Den som omedelbart och utan belägg pekar ut Donald Trump och hans anhängare som ansvariga gör samma misstag som de anklagar presidenten för: de ökar polariseringen och misstron. 

Ett första steg mot mer tolerans är att hålla inne med slutsatserna. Ett andra är att protestera lika högt mot politiskt våld och hot oavsett vem som drabbas och vem som är skyldig.

Få saker känns i dag mer främmande än det gamla talesättet om att skilja mellan sak och person. Sverigevän och godhetsapostel är skällsorden för dagen. Men båda begreppen innehåller något värdefullt. Människor som vill Sveriges bästa respektive spridare av vad man uppfattar som gott – nog måste det gå att hitta gemensam mark?

Den farligaste polariseringen sker inte mellan ideologier, partier, kulturer eller länder. Den frestar varje människas själ.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.