Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Sverige är inte Saudi – tillåt böneutrop från moskén i Växjö

Illustration: Magnus Bard

Sverige är inte Saudiarabien. Att tillåta böneutrop i Växjö är normal hänsyn till en religiös minoritet i ett demokratiskt land.

Religionsfriheten är långt ifrån en självklarhet i Sverige. Vårt land har en lång, svart tradition av intolerans mot dem som inte tillber så som majoriteten önskar.

Först år 1854 fick judar rätt att bosätta sig var de ville, innan dess var de hänvisade till Stockholm, Göteborg eller Norrköping. Fullständiga medborgerliga rättigheter fick de först 1870, men antisemitismen fortsatte att grassera och gör sig ofta påmind än i dag.

Den första katolska kyrkan i Sverige efter reformationen fick inte byggas förrän på 1830-talet, och det dröjde till 1873 innan det blev tillåtet för svenska medborgare att vara katoliker. Inte förrän 1951 fick katolikerna inneha statliga jobb som lärare eller läkare.

Nu är det muslimerna som ses som de nya, främmande och ibland skrämmande. Det är delvis ur den synvinkeln man måste se debatten om böneutropen vid moskén i Araby, Växjö. Där har församlingen ansökt om tillstånd för två utrop om tre minuter varje vecka, med volymen anpassad till ”vad som är acceptabelt i Växjö”.

I Svenska Dagbladet skriver den moderata riksdagskandidaten Ann Heberlein (28/2) kritiskt om ansökan. Hon tar upp böneutrop som en av flera konfliktytor ”mellan det sekulära Sverige och religiösa gruppers önskemål”. Som andra exempel nämner hon könsseparatism, månggifte, specialkost, barnäktenskap och könsstympning. 

Det är dock märkligt att klumpa ihop alla dessa fenomen i lådan märkt ”religionsutövning”. Man kan utmärkt väl hävda att skillnaden mellan acceptans av barnäktenskap och ett treminuters böneutrop i en förort till Växjö handlar om art, inte grad.

Ett annat argument som Heberlein och andra motståndare till böneutropen nämner är olikheten i innebörd mellan olika religiösa ljud i gatubilden. ”Till skillnad från kyrkklockor innebär böneutrop inte bara en uppmaning till bön – nej, böneutropet är bön”, skriver hon. Därmed skulle det strida mot religionsfriheten, i bemärkelsen frihet från religion.

Det är en distinktion som låter misstänkt likt ett svepskäl. Dånande kyrkklockor kan lika gärna tolkas som ett uttryck för makt, som budskapet ”här tror vi på Jesus”. Man kan gissa att de som ogillar utropen knappast hade varit mer jublande positiva till moskéerna om imamen bett att få ringa i stora klockor.

Svenska muslimer är inte gäster som ska vara tacksamma för alla förmåner de får av värdfolket. De är en svensk religiös minoritet, ofta födda och uppvuxna här, precis som judiska och katolska svenskar.

Ett lands grad av civilisation mäts bland annat i hur det behandlar minoriteter. De muslimska teokratierna i Mellanöstern trakasserar inte minst kristna medborgare med stor grymhet. I länder som Saudiarabien är kyrkor förbjudna, konvertiter förföljs hårt, kristen undervisning är förbjuden.

Svenska muslimer är inte gäster som ska vara tacksamma för alla förmåner de får av värdfolket.

Sverige är inte Saudiarabien. Vi är inte religiösa fundamentalister. Att säga kategoriskt nej till böneutrop är att förstärka motsättningarna mellan muslimer och ickemuslimer och ge näring åt extremisternas konspirationsteorier om hur islam är ständigt förtryckt av den onda häxan ”väst”.

Förskjutande av en minoritet är ofta första steget till förföljelse. I de västerländska demokratierna är vi stolta över att vi respekterar mänskliga rättigheter, över yttrandefrihet, fria val – och religionsfrihet. Den senare betyder inte rätt att slippa se, höra och möta uttryck för gudstro, det innebär att staten ska vara sekulär och att människor har rätt att tro vad de vill.

Moderaterna ser sig som ett frihetligt parti. Det vore intressant att höra ledningens syn på böneutropen. I KD är Lars Adaktusson talesperson i integrationsfrågor. Till tidningen Dagen säger han att böneutropen är en svår fråga, att religionsfriheten ska vara långtgående och att han välkomnar en bredare diskussion.

Det är en rimlig hållning. Vilka moskéer ska få använda böneutrop? Hur högt? Hur länge? Det är frågor som måste avgöras rationellt och med största möjliga hänsyn till alla inblandade.

Det svenska samhället måste vara på sin vakt mot muslimsk extremism. Vi får inte kompromissa i frågor som barnäktenskap och kvinnlig könsstympning. Slöjor, handskakningar och religiösa skolor berör djupa frågor om jämställdhet och sekularism och måste tas på stort allvar. Vi vet att det finns suspekta moskéer där radikala idéer framförs och där budskapen formuleras från Turkiet eller Saudiarabien.

Där bör samhället bjuda motstånd. Det är en helt annan sak än att reflexmässigt säga nej när enstaka moskéer framför önskan om fåtaliga, korta böneutrop på låg volym.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.