DN 17/5 2018. Näringslivet och välfärden skriker efter folk. Bristen kommer att förvärras. Hur slugt är det då att strypa arbetskraftsinvandringen?
Det är väldigt ologiskt att vi ”hämtar hit” arbetskraft från andra sidan jordklotet till jobb som vi kan göra själva. Så sa Stefan Löfven i partiledardebatten härom veckan.
Men med sin bakgrund i svensk industri anar nog statsministern att mysteriet kan förklaras. Vi köper bilar från Japan, fast vi skulle kunna montera dem själva. Universiteten försöker locka forskare från utlandet, trots att det aldrig tidigare har funnits så många disputerade här hemma. Och människor rekryteras märkligt nog till alla möjliga branscher i Sverige samtidigt som vi har arbetslöshet. Allt är egentligen logiskt.
DN:s serie ”Fakta i frågan” har granskat arbetskraftsinvandringen till Sverige. En viktig slutsats är att de flesta arbetstillstånd fyller uppenbara behov. Den största gruppen är it-specialister från Indien.
Att många bärplockare samtidigt kommer hela vägen från Thailand kan man kanske tycka är märkligt. Men är denna verksamhet ett nollsummespel? Ett krig där man antingen äter eller äts? Nej, bärskogen fungerar inte så. Inte heller ekonomin i stort; det finns alltid frukt som förfars eftersom ingen människa plockar den.
En annan slutsats av DN:s genomgång är att jobbinvandringen är begränsad i omfång om man ser till hela arbetsmarknaden. Förra året handlade det om knappt 16 000 arbetstillstånd i en ekonomi med flera miljoner sysselsatta.
99 personer kom hit och tog anställning som tidningsutdelare. Om det verkligen var så att de ”stal” enkla jobb från andra, är det då vår tids stora problem?
Utmaningen är snarast den omvända. Näringslivet skriker efter folk. Stockholms Handelskammare rapporterade på onsdagen att högkonjunkturen nu verkar vara över i huvudstaden. Bristen på arbetskraft sägs vara en flaskhals.
Sverige Kommuner och landsting, SKL, visade i veckan sina prognoser för kommande år. Även här är bemanningen en omöjlig ekvation. Det föds många barn, samtidigt som lärare och sjuksköterskor går i pension. Därtill behöver fyrtiotalisterna mer vård och omsorg framöver.
Om kurvorna tilläts fortsätta som nu ”skulle hela nettoökningen av arbetskraften fram till 2025 behöva gå till kommunsektorns verksamheter”, konstaterar SKL. Det blir ingen personal kvar till näringslivet, polisen eller något annat.
Det blir ingen personal kvar till näringslivet, polisen eller något annat.
Att politiken släpper fram ny teknik och främjar högre produktivitet i välfärden kommer att vara avgörande. Livsviktigt blir samtidigt att hushålla med knappa resurser. Men arbetskraftsinvandring är också en nödvändig strategi för att lindra de problem som annars riskerar att bli kännbara.
Dagens system är inget vidare. Alliansen och Miljöpartiet reformerade jobbinvandringen 2008, med målet att förenkla. På många sätt har det i stället blivit krångligare och mer godtyckligt. Kompetensutvisningar är numera ett begrepp. Varje kommatecken måste stämma för att Migrationsverket ska förlänga ett tillstånd.
Ett problem är att de stelbenta reglerna har försvårat en åtskillnad mellan oseriösa och seriösa arbetsgivare. Likabehandling gäller också mellan högavlönade specialister och lågavlönade som löper risk att utnyttjas. Det är faktiskt inte så logiskt.
Stefan Löfven vill, bland annat, återgå till ett system där jobbinvandrares tillstånd behovsprövas av myndigheterna. Det kanske löser en del problem, men skapar massor av nya. Byråkratins visdom är alltid begränsad. Människans ”behov” tenderar att vara svårdefinierade.
Sverige behöver många fler, inte färre, arbetskraftsinvandrare. Målet borde vara att minska regelkrånglet för individer och arbetsgivare som har hittat varandra.