Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Systemet som sviker kvinnor

Illustration: Magnus Bard

DN 10/1 2018. När utredning efter utredning läggs ned i brist på bevis, brukar vi prata om ett system som sviker kvinnor. Men under de senaste veckorna har vi kunnat se var exakt det brister. 

Under de första veckorna i oktober gick telefonen varm hos polisen i region Väst. ”De säger att kampanjen har gjort att de känner sig stärkta och vågar anmäla”, förklarade polischef Daniel Norlander i Göteborgs-Posten (26/10). 

Det är inte bara polisen som har märkt en beteendeförändring i samband med Metoo. När tabun löses upp och skamkulturen kring sexualbrott bryts, kontaktar fler kvinnor landets flick- och kvinnojourer eller promenerar in på en polisstation.

Men att fler söker upprättelse gör en gammal fråga aktuell: Vad spelar mängden anmälningar för roll om de inte leder någonstans? Mellan 2015 och 2016 ökade antalet anmälda sexualbrott från drygt 18 000 till över 20 000, samtidigt som andelen uppklarade brott minskade från 14 till 11 procent.

Det finns en tendens att skylla nedlagda utredningar och friande domar på sexism snarare än på bristande rutiner och inkompetens. 

Den låga uppklaringsprocenten brukar lite svepande förklaras med att sexualbrott är svåra att utreda och bevisa. Eller, menar andra: Domstolsväsendet genomsyras fortfarande av en fientlig kvinnosyn som missgynnar sexualbrottsoffer. Det ryms visserligen en del sanning i båda förklaringarna. Men det finns en tendens att skylla nedlagda utredningar och friande domar på sexism snarare än på bristande rutiner och inkompetens. 

I det uppmärksammade våldtäktsfallet i Fittja missade polisen att dubbelkolla uppgifterna i ett vittnesmål och gjorde därför den första brottsplatsundersökningen i fel trappuppgång. Därtill undvek förundersökningsledaren genomgående att dokumentera viktiga förhör. Fallet är ett skräckexempel, men kritiken är på inget sätt ny. Polisens inkompetens och bristande rutiner i sexualbrottsfall har kritiserats under många år. 

För bevisningen, speciellt i fall som är så här svårutredda, spelar Nationellt forensiskt centrum (NFC) en viktig roll. I Malmö finns det just nu tre anmälda överfallsvåldtäkter där polisen har lyckats säkra dna-spår. Men väntetiden hos NFC, när det saknas en skäligen misstänkt, är två månader. Biträdande polisområdeschef i Malmö, Mats Karlsson, kallar det för ”en utmaning i utredningsarbetet”. Men i själva verket är det lång tid under vilken gärningsmännen kan vara på fri fot – och i värsta fall överfalla fler kvinnor.  

NFC förklarar de oförsvarligt långa väntetiderna med ökad arbetsbelastning. Sedan 2015 har antalet sexualbrottsärenden som landar på bordet – merparten våldtäkter och våldtäktsförsök – ökat med 30 procent. Men väntetiderna, som är lika långa även för andra brott, har kritiserats alltsedan den stora omorganisationen av polisen. 

Det hjälper inte att polisen återkallar uppemot 50 procent av alla sexulbrottsärenden som skickas i väg på analys, men ofta glömmer att berätta det för labbet. I en rapport från 2016 framgår det att NFC lägger ned stora resurser på att analysera bevis i onödan, i ärenden som sedan visar sig vara nedlagda. 

I Malmö finns det just nu tre anmälda överfallsvåldtäkter där polisen har lyckats säkra dna-spår. Men väntetiden hos NFC, när det saknas en skäligen misstänkt, är två månader.

 ”Såvitt framkommit har spåren inte undersökts än”, står det i Fittjadomen. Polisen lyckades säkra spår på brottsplatsen kort efter att våldtäkten ska ha ägt rum, som skickades till NFC för analys. Men när rättegången väl började, ett år senare, kunde inga resultat presenteras. När handläggaren fick frågan av SVT om vad som hände med spåren, svarade hon att den slutliga analysen hade skickats till polisen redan i december 2016. Bevis fanns enligt polisen. Bevis analyserades enligt NFC. Men sedan försvann de alltså.

Polisens och NFC:s samarbete verkar allt annat än välfungerande. Men det finns även en tredje, viktig part: Sjukvården, som också säkrar spår. Södersjukhuset i Stockholm har landets enda specialistmottagning för våldtagna, dit ungefär 800 personer vänder sig varje år. Kompetensen må vara som störst  där, men ändå förstörs spårsäkringssatserna –  bevisen – redan efter sex månader, trots att rekommendationen är två år (Ekot 9/1). Kvinnor som tvekar inför att göra en polisanmälan riskerar alltså att avgörande bevis går förlorade, på grund av utrymmesbrist på sjukhuset. 

När polisen nedprioriterar våldtäkter för att jaga fortkörare, när inga åtal väcks eller utredning efter utredning läggs ned i brist på bevis, pratar vi om ett system som sviker kvinnor. Men sällan brukar vi kunna se så här klart och tydligt exakt var det brister.    

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.