Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-29 17:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/tank-en-valrorelse-utan-hat-mot-annie-loof-eller-nagon-annan/

SVENSK POLITIK

Ledare: Tänk en valrörelse utan hat mot Annie Lööf (eller någon annan)

Partiledare som väcker känslor.
Partiledare som väcker känslor. Foto: Magnus Hallgren

DN 17/7 2021. Sedan höger-vänster-skalan kompletterades med en ny konfliktdimension har politikerna börjat använda sig av ett eldfängt språk och en negativ ton. Tänk om valrörelsen i stället kunde kännetecknas av saklighet och optimism.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.

”Jag hatar Annie Lööf”. Så inleder krönikören Anna Björklund sin senaste text i tidskriften Fokus (12/7).

Därefter följer en del smaklösa rader, men även motivet till hatet. Nämligen att Lööf, enligt Björklund, säger en sak men gör en annan, samt kommer undan med det: ”Hennes karriär symboliserar uppluckringen av den tillit som är nödvändig för att vår typ av demokrati ska fungera bra.”

Medan det senare kan passera som saklig kritik, som därmed är relevant för en opinionsbildare att framföra, är personliga uppfattningar om toppolitiker inte det. Att skriva ”att jag hatar Annie Lööf är nästan existentiellt” och ”såna som Annie Lööf pissar på alla som gör det de lovat” är att inte skilja på sak och person, vilket är centralt i den offentliga debatten.

Det handlar om att kunna kritisera politiska förslag utan att blanda in sina egna känslor eller synpunkter på kvinnliga partiledares kläder. ”Analys, snarare än löst tyckande”, som Fokus beskriver ambitionerna för den egna journalistiken på sin sajt. Och framför allt om vilken sorts debattklimat och valrörelse vi vill ha.

Det första alternativet är att folk i offentligheten går till personangrepp, vrider på sanningen och misstolkar. Som när Socialdemokraterna under den senaste partiledardebatten i SVT fulciterade Ulf Kristersson (M) på sitt officiella Twitterkonto så att det verkade som att han tyckte tvärtemot vad han hade sagt. Eller när Ebba Busch (KD) i en annan partiledardebatt anklagade regeringen för att med ”berått mod” ha tillåtit coronaviruset att spridas i Sverige.

Påhoppet hade sannolikt varit otänkbart om det offentliga samtalet varit lika nyanserat som verkligheten.

En sådan valrörelse kan kryddas med ökat fokus på det som Ola Nordebo, politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, menar är den relevanta konfliktlinjen i svensk politik just nu. Då står en världsbild där allt kretsar kring föreställningen om invandring som ett problem mot en där främlingsfientlighet är samhällsproblemet som förvärrar alla andra (12/7).

Även om han har rätt i att det utgör en viktig skiljelinje vore det synd om valrörelsen framför allt utspelar sig på den planhalvan. Enligt ”Demokratirådets rapport 2021: Polarisering i Sverige”, som presenterades tidigare i år, har utvecklingen sedan höger-vänster-skalan kompletterades med en ny konfliktdimension gått mot att politikerna använder sig av ett eldfängt språk, att riksdagsdebatterna präglas av en mer negativ ton och ökad polarisering.

Det är en trist utveckling och det vore varmt välkommet om diskussionerna fram till valet i stället kunde kännetecknas av saklighet, god ton och optimism, vilket inte är samma sak som att låtsas som om utmaningar och meningsskillnader saknas. Som ledarsidans Erik Helmerson uttryckte saken i höstas går det ”utmärkt att inte älska invandring men ändå hålla rent mot främlingsfientlig vulgärpopulism” när migrationskritik förs fram.

Däremot är det svårt eller rent av omöjligt att kombinera dagens populism med en ljus framtidsvision. Och som journalisten och författaren Mustafa Can förklarade i Svenska Dagbladet samma dag som Anna Björklunds krönika publicerades i Fokus, kan den största förlusten i vår tid vara tron på framtiden.

I stället för drömmar om framtiden erbjuds vi mardrömmar, skriver han. Och menar att Moderaterna och partiets vänner inom högern numera bara orkar med en berättelse, där ”bilden som utmålas är av kaos eller trygghet”.

Det är denna kontext som gör att en krönikör i publikationen som utsågs till ”Årets tidskrift” 2013 kan skriva att hon hatar en namngiven partiledare. Påhoppet hade sannolikt varit otänkbart om det offentliga samtalet varit lika nyanserat som verkligheten.

Ämnen i artikeln

Ebba Busch
Annie Lööf

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt